Tillgänglighet

163.  Man menar att en hund är tillgänglig när den gärna och spontant söker kontakt med inte bara sin förare utan även andra personer som kommer i dess väg. Naturligtvis måste en hund, som inte söker kontakt spontant men gärna låter sig påverkas till kontakt, även rubriceras som tillgånglig fast i lägre grad. Med kontakt menas i detta sammanhang inte bara att hunden går fram till en närstående person för luktundersökning, utan också att den åtminstone tenderar till en vänskaplig utveckling av kontakten. En tillgänglig hund låter sig gärna klappas av relativt eller helt obekanta människor. Det senare karaktäriseras dock mest den mycket tillgängliga och den överdrivet inställsamma hunden.

Hund, som markant undviker kontaktsökning eller vid tvångsmässig personkontakt tydligt tenderar till att vilja undandra sig kontakten, kallar man reserveras – i högre eller lägre grad.

164.  I värderingsnormerna är tillgängligheten satt som idealegenskap för brukshund i allmänhet. Det kan givetvis diskuteras lämpligheten av att militära och polisiära hundar är tillgängliga på så sätt som föregående moment antyder. Militärt sett är det inget hinder för tjänsten att hunden är tillgänglighet – i varje fall inte i fredstid. En bart det faktum att man i många fall måste kunna ha mer än en förare till samma hund, talar för tillgängliga hundar. En annan mycket viktig synpunkt i sammanhanget är, att en stor del av de militära tjänstehundarna måste vara utackorderade till fodervärdar under stor del av sitt liv. Det skulle inte vara möjligt att upprätthålla fodervärdsinstitutionen, om inte de flesta hundarna som utackorderades vore tillgängliga och godmodiga.

I de specialfall, vakthundar t e, där lättillgängligheten vore ett absolut minus, utväljes givetvis hundar med mera reserverad och aggressiv läggning.

 165.  I tabell VIII är i klartexten till några värdesiffror upptaget inte bara tillgängligheten utan även egenskaper i kombination med denna. Det gäller godmodig och inte godmodig. Innan vi går vidare bör klargöras vad som menas med godmodighet. Godmodig är den hund som inte visar aggressivitet annat än som svar på adekvata retningar. Med andra ord kan man påstå, att en hund kan vara av mycket godmodig läggning men ställd inför en situation som hunden tolkar som hotande och farlig, kan den mycket väl visa aggressivitet. Hos en sådan hund försvinner den aggressiva attityden så snart orsaken på ett eller annat sätt eliminerats. Den godmodiga hunden får inte vara aggressiv mot normala företeelser i det dagliga livet. Man får dock komma ihåg att även en godmodig hund kan missuppfatta en situation, t e en hand som abrupt sträckes fram mot hunden för att kanske klappa den kan uppfattas som ett slag.

 166.  Att godmodighet till stor del är avhängigt av hundens skärpeläge är följdriktigt. Den skarpa hundens vakenhet även för små hotretningar gör att den oftare än den mindre skarpa hunden gör misstag, och i realiteten måste den nog betraktas som icke godmodig. Den mindre skarpa hunden behöver starkare hotretningar för att komma i försvarstillstånd. Den har därför inte så lätt för att uppfatta rörelser och attityder omkring såsom fordrande försvarsåtgärder.

 167.  Av vad ovan sagts förstår man att godmodigheten företrädesvis bedöms vid andra prov än då tillgängligheten kollas, framför allt vid skärpeprovet och därtill hörande försvarslustprov. Men även vid tillgänglighetskontrollerna forskar man efter tecken på aggressiv inställning. Man skall komma ihåg att vid prov av skärpa och försvarslust utsätts hunden för retningar, som är avsedda att få hunden att känna sig osäker och mer eller mindre hotad. Vid tillgänglighetsproven organiseras inga sådana situationer, utan endast sådana som är ofta förekommande och naturliga i den miljö hunden senare kommer att vistas, t e enstaka och flera personer med naturliga sysselsättningar, täta folksamlingar, olika trafikmedel.

 168.  Godmodigheten är inte förbehållen bara till tillgängliga hunden, även den reserverade kan vara kan vara godmodig. Det karaktäristiska för den senare typen är ju den att den undviker kontakter med främmande personer. Låggradig skärpa, dvs. hög retningströskel mot hotretning och reservation, kan alltså vara förenade i samma hund. Den reserverade hunden ligger dock närmare till aggressivitet vid direkta personkontakter än vad en tillgänglig hund gör med samma skärpeläge gör.

169.  Likaväl som godmodighet och reservation kan förekomma tillsammans kan också tillgänglighet och bristande godmodighet vara förenade i samma hund. Det förhållandet är i alla fall närmast att betrakta som undantag från den allmänna regeln. Man bör dock känna till förhållandet. Det kan emellanåt finnas skäl att misstänka förvärvad tillgänglighet hos sådan hund.

170.  I tabell VIII: s klartext finns ytterligare uttrycket ”öppen”, som torde tarva en förklaring. I stort menar man med ”öppenhet” att den verkliga sinnesstämningen klart kan avläsas i beteendet. Detta vare sig sinnesstämningen från människans sida sett är positiv eller negativ. I den egenskapskombinationen ordet öppen är insatt i testtabellen menas, att hunden klart visar sin tillgänglighet och godmodighet och inte döljer denna på grund av t e skygghet. Förr talade man i detta sammanhang om frimodighet, alltså: ”Godmodig tillgänglig, frimodig.” Senare erfarenheter har givit vid handen att det är att begära väl mycket. Det västentliga vid bedömningen i det här fallet är tillgängligheten. Vad som tidigare kallats frimodighet är praktiskt taget synonymt med dådkraft, och den egenskapen bedöms och värderas helt separat.

En aggressivt lagd hund, som visar detta klart och tydligt, är ju också öppen, men kombinationen tillgänglig, lätt för att bli aggressiv är inte en önskvärd kombination och kan inte på något sätt anses vara idealegenskap för en brukshund i allmänhet. Endast kombinationen godmodighet och öppenhet får värdesättas till +3.

 

Särskilda prov – tillgänglighet

171.  För kontroll av tillgängligheten erfordras icke något slag av tekniska anordningar, varför kontrollen är lätt att genomföra. Bedömningen bygger helt på testledarens iakttagelser av hundens beteende vid konfrontation med människor.

Sådan konfrontation kan ske slumpartat eller organiserat. Under anpassningstiden finns alltid en mängd tillfällen till iakttagelser, då hunden stöter samman med främmande människor. För säkerhets skull brukar man dock alltid ordna sådana sammanträffande för att säkerställa, dels att testledaren är inställd på iakttagelser i rätt ögonblick och dels för att komplettera helhetsbilden med situationer, som icke uppstått slumpvis.

Kontroll av tillgängligheten skall ge svar på följande frågor:

– Söker hunden spontan kontakt med främmande människor (som icke får uppträda vare sig skrämmande eller inbjudande)?

– Om den inte gör det, är den lätt att påverka till kontakt?

– När kontakt är nådd, försöker den då att fördjupa och utveckla kontakten eller nöjer den sig bara med en flyktig luktundersökning?

I det senare fallet behöver kontakten inte vara något utslag av tillgänglighet utan kan vara naturlig nyfikenhet. Den deciderat (bestämd) reserverade hunden låter dock sällan nyfikenheten locka till kontaktsökeri.

– Man bör också i vissa fall fråga sig – Är hunden för mycket inställsam? Då kontakt uppnåtts studeras hundens attityd för att kunna spåra eventuella tendenser till godmodighet, aggressivitet eller likgiltighet. Attityden bestäms här som i andra fall bäst genom uppmärksamhet på mimik, kroppshållning, svansföring mm. Samtidigt härmed bestämmer man sig för om hunden visar sin inställning tydligt eller om den mer eller mindre döljer den verkliga sinnesstämningen, alltså garden av öppenhet.

172.  Det praktiska utförandet av provet försiggår i regel så att föraren med hunden fäst i koppel eller lina – helt linmanipulerar så att hunden kommer inom kontaktavstånd till lämpligt objekt. Hunden får inte med kommandoord från föraren eller på annat sätt drivas till kontakt. Har hunden en förare som den väl känner, kan den släppas helt lös. I regel brukar dock detta förfaringssätt förlänga provtiden utan att ge avsevärt bättre bedömningstillfälle i utbyte.

 

Bedömning - tillgänglighet

173.  Hund, som fullt spontant söker kontakt även med främmande människor och som vid kontaktsökandet uppträder vänligt och liksom strävar till att fördjupa kontakten, bedömes som mycket tillgänglig. Om kontaktsökeriet är mindre spontant och kontakten mindre djup, men hunden är lätt påverkbar till kontakt bedömer man den som tillgänglig. Som inställsam betecknar man en hund som med stor kontaktlust och som, när den nått kontakt, på ett överdrivet sätt (hoppning, slickning, rullning mm) markerar sin tillfredställelse. Som mycket reserverad bedömes en hund som är helt utan eget intresse för kontakt och som är praktiskt taget opåverkbar i den riktningen. Reserverad är den hund som inte själv tar initiativ till kontakt och som fordrar stor påverkan för att medverka därtill.

Hund, som självmant inte söker kontakt, eller inte heller undviker kontakt (förhåller sig neutral) men går relativt lätt att påverka i positiv riktning, bedöms som något reserverad. Med olika grader av aggression betecknas den hund som i kontaktsituationen eller under påverkan till kontakt visar mer eller mindre uttalad aggressivitet eller tendenser därtill. Mycket godmodig bedöms hund vara som inte visar aggressiva tendenser inte ens i ganska pressade situationer, utan som svar på starka direkta hotretningar.

Hund som uppfyller ovanstående krav med tenderar till aggression på något svagare hotretningar, bedöms som godmodig.

Som lömsk betraktas i detta sammanhang hund som visar allmän attityd av kontaktvillighet och/eller vänlig inställning men vid kontakt övergår till aggression utan föregående varningstecken.

Testbedömaren beskriver testad hunds förhållande till människor i allmänhet och obekanta i synnerhet genom att sammanställa gjorda delmoment till ett helhetsomdöme. Den egna beskrivningen jämförs med tabell VIII: s beskrivningstexter. Tillämpat värdetal blir det som gäller för den tabell som närmast motsvarar bedömarens egen beskrivning. Värdet införs i testprotokollet.

 

Åter HundI Innehållsförteckning