Hundarnas placering på dressyrlinjer

180.  Placering av hundarna på skilda dressyrlinjer enligt mom. 176 avgörs icke enbart av de enskilda egenskaperna och ej heller av medelvärdesiffran för alla egenskaperna inom gruppen. Det är kombinationen av egenskaper som fäller avgörandet. Det ligger nära till hands att tänka sig att en hund med högt medelvärde +3 eller +2 som brukshund borde vara lämplig i alla dressyrlinjer. Strängt taget är detta riktigt, men en enda egenskapsgrad kan kvalificera eller diskvalificera för viss tjänst. I andra fall kan en viss kombination – och det är det vanligaste – ha samma verkan. Några exempel för att förtydliga vad som sagts.

Hund som bedöms vara mycket försvarslysten med obehärskad, är icke lämplig som skyddshund. Den kommer att kräva omfattande dressyr för att kunna styras i kravallsituationer. Är den dessutom mycket livlig eller impulsiv är skyddsarbete icke att tänka på. En sådan hund kan passa bättre som vakthund om inga andra egenskaper gör den olämplig. En vakthund får inte vara för temperamentsfull för då stoppar den inte för monotonin i vakthundsarbetet.

Har hunden god spårlust (prövas i grupp 2) kan den trots försvarslusten och den bristande balansen i kampsituationer användas som spårhund. Den bör dock i sådant fall placeras i tjänst på plats där den inte behöver intimt samarbeta med trupp.

Hund med labilt (ostadigt, vacklande) nervsystem – dock ej så mycket så att det utgör kassationsorsak – skall ej placeras i tjänst där starka störningar kan förutses bli vanliga. Minhund-, räddnings-, ledarhund-, skyddsarbete och vakthundtjänst är därvid icke lämpliga tjänster. Bevaknings- och spårtjänst är tänkbara områden. Hund med labilt nervsystem som dessutom är vek är ännu mindre skickad att utsättas för starka störningar.

Mer än måttligt hård i kombination med mycket livligt temperament är icke lämpligt för min- och ledarhundar.

Stor hårdhet är besvärande för alla tjänster genom att denna grad försvårar och förlänger dressyrtiden. När dressyren är genomförd är hårdhet en fördel i alla tjänster där starka störningar kan förekomma. Dock ej för ledarhund som kan bli svår att hantera för synskadad.

Motsvarande grad av vekhet är ej lika besvärande men fordrar skickliga och känsliga dressörer. Ett misstag under dressyren med en vek hund lämnar spår under lång tid. Däremot behöver inte ett enstaka dressyrmisstag med en hård hund oftast inte sätta spår efter sig.

Kamplust är en värdefull egenskap för alla tjänster om den håller sig inom rimliga gränser. Mycket stor kamplust kan bli besvärande. Skyddshund kan mycket väl ha stor kamplust men den får då inte vara kombinerad med stor försvarslust. Allmänt sätt är det värdefullare för skyddshunden om kamplusten är starkare än försvarslusten.

Hos vakthunden kan stor försvarslust i kombination med stor kamplust vara till nytta. Förhållandet är här annars omvänt mot skyddshunden dör försvarslusten ät det väsentliga.

Brist på kamplust är inte bra men det finns en del tjänster där mindre kamplystna hundar kan användas om de i övrigt är lämpliga. Sådana tjänster är företrädesvis min- och ledarhundtjänst men även spår- och bevakningshundtjänst kan tänkas.

Dådkraft är av värde för alla tjänstehundar. Trots att denna egenskap tillmäts så stort värde måste man – och kan – använda även hundar med bristande dådkraft. Vi måste böja oss för det faktum att mycket stor och stor dådkraft är så sällsynta. Skulle dessa egenskapgrader ställas som krav, skulle vi knappast få några hundar att arbeta med. Speciellt hos skyddshunden vill man dock gärna se minst måttlig dådkraft. Man får dock komma ihåg att brister i dådkraft kan kompenseras med kamplust i kampsituationer. Även vakthunden kan kompensera dådkraften med stor försvars- och kamplust men en direkt rädd hund blir aldrig en effektiv vakthund. Möjligen kan den bli en god larmare.

För övriga hundtjänst kategorier är det mindre väsentligt om dådkraften är god eller inte. Vad ovan sagts får icke föranleda någon till att åsidosätta värdering av denna egenskap (dådkraften), tvärtom den måste stå kvar för att peka på den strävan till förbättring av dådkraften måste vidmakthållas. Till avelsplanerarnas hjälp måste därför korrekt dådkraftsbedömning åstadkommas så långt möjligt är.

Tillgängligheten skall anses värdefull för alla hundar som kommer att vara utackorderade, tjänstgöra vid trupp eller inom område där det är omöjligt att undvika kontakt med obekanta personer, och då ett reserverat uppträdande kan bli konfliktanledning.

För polisiära hundar är kanske reservation mer önskvärd än tillgänglighet – men med reservation utan aggressivitet.

 

Grunder för kassationsförslag

181.  På grund av testresultat i grupp 1 föreslås hund till kassation om den inte nått bättre värdesiffra än -2 och -3. Hund som värderat till IX: -1 kan föreslås till kassation om testledaren finner skäl härför, som icke framkom under testen. Till kassation föreslås även de hundar som i tabellerna V och VI värderats med -3.

Vad som sagts i föregående stycke gäller stamhundar. Privatägda hundar som testats för ev. inköp bör få värdesiffra +3 och +2 för att kunna föreslås till inköp. Endast i specialfall bör hund som testats IX: +1 inköpas.

 

Hållpunkter för bedömning av prognos och resultat

182.  För att kontrollera hur pass tillförlitlig test enligt grupp 1 är, har under två femårsperioder jämförelse gjorts mellan prognos och resultat. Vid den statistiska bearbetningen har icke gjorts någon skillnad mellan kvalificerade och mindre kvalificerade dressyrgrenar. Undersökningen har endast avsett kontroll av hur många hundar av dem, som vid test i grupp 1 erhållit värdesiffra IX: +3 -  -1, genomgått dressyren med godkänt resultat. Undersökningsmaterialet har bestått av lika många hanar och tikar (400+400). Båda femårsperioderna visade praktiskt taget samma värde.

Undersökningen visar att man kan vänta sig att hundar som i grupp 1 fått delvärde +3 eller +2 blir 95 % godkända i någon dressyrgren, att hundar värderade till +1 blir 75 % godkända samt att hundar med -1 blir 50 % godkända.

183.  Det är av stort värde att då och då göra en översiktlig undersökning för kontroll av att dessa värden består eller i varje fall inte försämras. Sådan undersökning torde vara den mest pålitliga kontrollen av testmetodens tillförlitlighet. Att sambandet mellan prognos och resultat kan förryckas av mer eller mindre skickliga dressörer har ingen betydelse om undersökningsmaterialet är tillräckligt stort

 

Åter HundI Innehållsförteckning