Introduktion

1. Instruktionen är avsedd för lärare och instruktörer vid Arméns hundskola (HS=) och övriga som behöver den för sin tjänst och som innehar gedigna kunskaper om brukshundar och dess användning. Instruktionen förutsätter inte bara goda teoretiska kunskaper utan även stor praktisk erfarenhet av hundars dressyr och användning, i synnerhet inom de militära och polisiära tjänstehundsområdena.

2. För att kunna användas som tjänstehund måste hund vara fullt frisk och ha god, lämplig konstitution samt ha lämpliga inre kvalitéer. Dess sinnen, t.e. lukt- och hörselsinnena, får inte vara undermåliga. Lika viktiga är att de s.k. själsliga egenskaperna räcker till för de uppgifter som kan möta hunden i tjänsten. Instruktionen kommer huvudsakligast att syssla med de inre egenskaper som är möjliga att urskilja och bedöma med ledning av hundens egna reaktioner.

3. Arméns hundskola anskaffar erforderligt antal hundar genom egen avel och uppfödning samt genom inköp på den öppna marknaden. Företrädesvis vuxna hundar i åldersläget ett till tre år inköpas. De vid HS födda valparna utackorderas till fodervärdar runt om i landet vid omkring tio veckors ålder. Från denna tidpunkt och tills de inkallas till HS för test och dressyr vid omkring ett års ålder, svarar respektive fodervärd för hundens uppväxt och fostran.

4. Under uppfostringstiden utvecklas de medfödda anlagen till mer och mer färdigutbildade egenskaper. Anlagen, i synnerhet de mentala, påverkas i hög grad av den miljö i vilken hunden växer upp. Eftersom fodervärdarna dels är bosatta på platser som miljömässigt skiljer sig från varandra mer eller mindre avvikande liv, måste man förutsätta att hundarna inte får samma erfarenhetsuppbyggnad. Detta måste varje dressyrledare och varje dressör för att inte tala om testledare, vara fullt underkunnig om och taga hänsyn till när test och dressyr igångsätts. Förhållandet är likartat när det gäller inköpta vuxna hundar.

5. Innan hund sätts i dressyr önskar man få en viss förhandsuppfattning om, dels vilka möjligheter hunden har att över huvud taget klara dressyren, dels vilket slag av dressyr den bäst lämpar sig för. Frånsett att hunden givetvis måste vara fysiskt lämpad för avsett tjänst, så är det de inre egenskaperna som intresserar mest. Med de inre egenskaperna avses i detta sammanhang de mentala egenskaperna. Varje egenskap bygger på ett eller flera samverkande anlag. Anlagen är grunden för egenskapens utveckling och också det enda som föres från en generation till generation genom arv. Den genom modifiering utvecklade egenskapen nedärvs icke.

6. Det finns inget annat sätt att komma underfund om en hunds anlag än att fortlöpande studera och tolka de reaktioner hunden visar. Genom att iakttaga en viss hund under längre tid och lägga på minnet hur den uppträder i skilda situationer, och jämföra detta uppträdande med andra kända hundars uppträdande i samma situation, kan man få en tillnärmelsevis riktig uppfattning om hundens anlag. Efter hand lär man sig på detta sätt ganska väl och kan erfarenhetsmässigt avgöra om hunden är lämplig för den krävande militära tjänsten (motsvarande).

7.  I mom. 6 antytt sätt att lära känna en hunds kapacitet är mycket tidsödande. Metoden kan begagnas av hundägare, som inte avser att göra sig av med hunden även om den efter hand skulle visa sig vara mindre bra. När det gäller militära och polisiära tjänstehundar blir förhållandet ett annat. Här måste såväl urval av lämpliga hundar som deras dressyr ske rationellt och utan eftersättande av kravet på ett gott slutresultat nedbringa urvals- och dressyrtid till minsta möjliga. Därmed förbättras även det ekonomiska resultatet. Man måste komma ihåg att varje arbetstimme, som i onödan läggs ned på en hund som senare måste kasseras, är bortkastade pengar.

Testning och testmetod

8.  Det finns möjligheter att förkorta i varje fall urvalstiden väsentligt. Vid ett flertal diskussioner mellan erfaret hundfolk har man kommit till klarhet om, dels vilka egenskapsanlag som är nödvändiga att känna till för att bedöma hunds lämplighet och hurdana dessa anlag bör vara, dels också vilka slag av situationer som utlöser yttringar från de avsedda anlagen. Om man, i stället för att vänta på lämpliga situationer skall inträffa, anordnar situationer på bestämda platser och bestämda tidpunkter vinner man bl.a. kontroll över händelserna, förberedda iakttagare mm.

Förfaringssättet att ställa hunden inför vissa problem, iakttaga och värdera reaktionerna då den försöker lösa problemen kallas testning (prövning). Metoden som sådan föreligger i denna instruktion, har utvecklats och utarbetats vid HS; den har där använts regelmässigt sedan 1954 och dessförinnan försöksvis sedan 1947.

Under användningstiden har metoden visad god överensstämmelse mellan prognos och slutresultat. Tillförlitligheten är dock inte odiskutabel, främst på grund av att alla bedömningar är subjektiva. Det finns ingen känd metod att objektivt mäta och med absoluta tal värdera de retningar som påverkar hunden eller resultatet av påverkan.

9.  Ju yngre hunden är då den testas desto säkrare kan man vara på att det huvudsakligen är anlagen som reglerar uppträdandet. Ju längre man dröjer desto mer kommer erfarenheter att sätta sin prägel på anlagsutvecklingen (anlagen modifieras) och viss egenskap kommer kanske att te sig sämre eller bättre än vad anlagen motiverar. (Jfr mom. 4.)

Praktiska testningsförsök har dock visat att det inte är möjligt att testa valpar eller alltför unga hundar med tillförlitligt resultat. Orsaken anges inte med någon säkerhet. Man torde dock kunna räkna med att valpens och unghundens beteende skiljer sig från den vuxna hunden på ungefär samma sätt som spädbarnet från den vuxna människan – även bortsett från erfarenhetsbildningens påverkan. Pubertetsperioden tycks utgöra en grov gräns mellan icke testbar och testbar ålder.

Jämförande försök har visat att de tillförlitligaste testresultaten ernås om hundarna testas vid en levnadsålder av tio till trettisex månader. Allra bäst torde test vid omkring ettårsåldern vara. Givetvis är det möjligt att testa hundar som är mer än tre år gamla, men då får man räkna med att ta hänsyn till, att en gammal hund har en fond av erfarenheter som påverkar reaktionerna.

10.  Den vid HS använda testmetoden syftar till – fullständigt genomförd – inte bara att avgöra lämplighet för dressyr och lämpligaste användningsområde, utan även att ge avelsplaneraren goda informationer om föräldradjurens reproduktionsförmåga (avkommebedömning). På utfallet av denna avkommebedömning beror avelsplanerarens beslut om föräldradjurens fortsatta avelsverksamhet

Stamhund av egen uppfödning bör vara fullständigt testad enligt denna instruktion senast vid omkring två års ålder.

Testens omfattning och testmetodens konstruktion mm

11.  Den prövningsordning efter vilka egenskaper (anlag) som skall prövas, bedömas och värderas är i komprimerad form upptagen i bilaga 1 och 2 till denna instruktion. Prövningsordningen redovisas i två delar. Den första delen (bilaga 1) skall användas vid själva testningen medans den andra delen (bilaga 2) huvudsakligen är avsedd för avelsplanerarnas sammanfattande arbeten.

12.  Prövningsordningen fastställer vilka egenskaper (anlag) som skall prövas, bedömas  och värderas. Egenskaperna (anlagen) är uppdelade i fem grupper (1-5). De två första grupperna är s.k. anlagsgrupper.

13.  I grupperna 6 sammanfattas delvärden från de övriga fem grupperna till ett slutvärde för den enskilda hunden. De olika fem bedömningsgrupperna inverkar i olika grad på slutvärdet beroende på att varje grupp har sin koefficient med vilken gruppvärdet multipliceras.

14.  Varje egenskap (anlag) har sin värdetabell. Tabellens siffror och tecken utgör samtidigt kod för bokföring av uppnått testresultat. Grupp 1 och 2 upptar var för sig flera egenskaper, var och en med sin värdetabell samt därutöver sammanfattningstabell för gruppen. Övriga grupper upptar bara en tabell vardera. Tabellerna är genomgående graderade i 6-stegsskala. Positiva grader betecknas med plustecken och negativa med minustecken. Liksom grupperna värderas mot varandra med koefficienter (gruppkoefficienter), värderas tabellerna inom grupp med mer än en tabell mot varandra genom egna koefficienter (tabellkoefficienter).

15.  Prövningsordningens koefficientsummor skall inte ändras annat än på grund av mycket tvingande skäl, som ej kunnat förutses då prövningsordningen fastställdes. Delkoefficienterna kan däremot ändras om så anses nödvändigt för att styra avelsutfallet i viss riktning.

16. I mom. 14. omnämnda värdetabeller innehåller för varje tabellgrad mycket koncentrerade egenskapsbeskrivningar. Dessa beskrivningar är baserade på iakttagna beteenden. Givetvis kan olika slag av beteenden ha ungefär samma värde. Av den anledningen har tabellerna på några ställen alternativ för samma värdesiffra. Alternativen benämnes med små bokstäver, t.e. +2a eller -1c.

Det är klart att hundar kan uppträda på många andra sätt än vad som framgår av egenskapsbeskrivningar som korresponderar med värdesiffrorna. Det har dock inte ansetts vara nödvändigt vara nödvändigt eller praktiskt lämpligt att belasta tabellerna med alltför många och differentierade egenskapsbeskrivningar. Testmetoden, sådan den nu är, innehåller ända många felkällor. All beskrivning är ju subjektiv och kan inte jämställas med bedömning grundad på objektiva mätvärden. Bedömningen hänger helt samman med bedömarens personliga erfarenhet, kunskap och förmåga till relativ objektivitet. På grund av denna svaghet i testmetoden har man stannat för endast sek värdegrader. Man kan inte ta för givet att säkerheten blir större om värdevalsmöjligheterna ökas. Förhållandet torde bli omvänt.

17.  Koefficienterna har inte bara den enkla uppgiften att siffermässigt värdera testkomponenterna mot varandra utan även en kanske något dunklare uppgift – men därför inte mindre viktig – att ingå som viktig faktor i det för avelsplanering ofrånkomliga urvalsarbetet. Det kan tyckas, att det borde räcka med att selektera på grundval av hundarnas slutvärde. Men många gånger önskar man utnyttja värdering av enstaka detaljer till den uppgiften. De mest värdefulla egenskapsanlagen har fått de högsta koefficienterna. Genom att sammanställa ett stort antal värderingar. Egenskap efter egenskap, och då speciellt de högt koefficientsatta, kan man få en ganska god överblick över föräldradjurens nedärvningsförmåga av de för tjänstehunden viktigaste anlagen. Koefficientsättningen styr också avelsinriktningen genom att vissa (grad av egenskap) premieras mär än andra.

Om de för avelsarbetet ansvariga märker att någon viktig egenskap håller på att försämras eller ej utvecklas i avsedd riktning, kan de  försöka påverka detta förhållande genom att ytterligare höja aktuell koefficient och på så sätt förstärka dess utslagsgivande verkan. Eftersom koefficientsumman ej bör ändras sker en sådan påverkan genom att minska koefficienten för mindre viktig detalj (grupp) och lägga det tal som frigjorts till koefficienten för den detalj (grupp) som man vill höja betydelsen av.

18.  Delvärderas (IX:, XIII:, XV:, XVIJ egentliga uppgift är att stegvisa upplysningar om hunds bedömda lämplighet. Detta är nödvändigt enär det inte är möjligt att genomföra ett fullständigt test inom tillräckligt kort tidsrymd. Den slutliga värderingen av varje hund görs först då hunden är färdigdresserad och klar att användas inom sitts speciella område.

Tidsbestämmelser

19.  Testning av hund skall genomföras i följande tidsordning:

Under hundens första månad vid HS (motsvarande) skall den testas i grupp 1. När det gäller inköpshundar, som inte kasserats redan efter grupp 1, eller stamhundar, som skall lämna skolan efter slutförd anlagstest (jfr myom 21), skall även testgrupp 2 och 4 klaras av på samma tid. Även erforderliga röntgenundersökningar, som har betydelse för värdebedömning, skall medhinnas. När resultat från prov enligt grupp 1 (grupp 2 och ev. 4) föreligger sker en första bedömning av testad hunds allmänna lämplighet.

På grundval av denna bedömning beslutas om vilken åtgärd som skall vidtagas med hunden, t.e. inköpas, dresseras, och i så fall vilken linje, eller kasseras. Det händer emellanåt att testad hund visar så stor omogenhet att den måste växa till sig ytterligare. Sådan stamhund sändes åter till sin fodervärden för en tid av sex månader upp till ett år.

20.  De hundar, som sätts in i dressyr direkt efter test i grupp 1, skall inom en månad efter dressyrens början testas i grupp 2. På grundval av det material som då framkommer, och som jämförs med resultatet från grupp 1, fattas mera definitiva beslut om hundens framtid, t.e. fortsatt dressyr inom samma eller annan lämpligare dressyrgren, hemsändning för ytterligare mognad eller kassation.

21.  Om möjligt bör varje testhund exteriörbedömas under samma tid som testgrupp 2 genomföres. Då exteriörbedömningens resultat dock har liten inverkan på hunds allmänna tjänstbarhet, kan denna bedömning, om tiden inte vill räcka till, anstå tills lämpligt tillfälle yppar sig. Som tidigare sagt skall dock alltid hundar, som kasseras eller av annan orsak lämnar skolan efter första testet, exteriörbedömas innan de får utmönstras. Samma gäller givetvis även höftledsröntgen och liknande undersökningar, vilka ingår som ett led i brett upplagda undersökningskomplex.

22.  Testgrupperna 3, 5 och 6 slutbehandlas först sedan hund färdigdresserats. Den har då som regel blivit två år gammal. För hund, som fortsätter dressyren efter testgrupp 2 men därefter kasserats av en eller annan anledning, slutbehandlas resterande testgrupper så långt omständigheterna medger.

 

Konstruktionsdetaljer

23.  Testgrupp 1 innehåller följande komponenter:

I                     Dådkraft                              (15)

II                   Skärpa                                 (1)

III                  Försvarslust                         (1)

IV                  Kamplust                             (10)

V                   Nervkonstitution                   (35)

VI                  Temperament (15)

VII                 Hårdhet                               (8)

VIII               Tillgänglighet   (15)

IX                  Sammanfattande omdöme efter första test.

Koefficientsumma:100; gruppkoefficient:2,5; delvärdeskod IX.

Egenskapskoefficienterna framgår av bilaga 1. (ovan inom ())

 

24.  Testgrupp 2 omfattar komponenterna

X                   Förighet                               (5)

XI                  Hörselsinne                          (2)

XII                 Luktsinne                             (3)

XIII               Sammanfattande omdöme för grupp 2.

 

Koefficientsumma:10; gruppkoefficient:2; delvärdeskod XIII.

Egenskapskoefficienterna framgår av bilaga 1. (ovan inom ())

 

25.  Grupperna 3 -5 är enkla grupper med endast en komponent vardera. Av denna anledning blir egenskapsvärdet också gruppens delvärde utan särskild omräkning. I grupperna ingående egenskaper är ej åsatta egna koefficienter, då de ej skall jämföras med någon annan egenskap inom samma grupp. Vardera gruppen har däremot, liksom grupp 1 och 2, en gruppkoefficient som bestämmer gruppens inverkan på slutvärdet.

 Grupp 3 avser hundens förmåga att tillgodogöra sig dressyr och bedöms först när hunden är färdigdresserad. Det är att observera, att hundens lämplighet härvid bedöms efter den sedan länge fastställda tio-gradiga betygskalan, och det är detta betyg som skall stå på hundens registreringshandlingar. På hundens testhandlingar och på skolans interna avelskort och liknande handlingar skall däremot värdet av lämplighetsbetyget, omräknat till den sexgradiga testskalan införas. Gruppen innehåller tabell för denna omräkning

Gruppkoefficient: 2,5; delvärdeskod: XIV.

Grupp 4 avser värdering av vid exteriörbedömning gjord beskrivning av hunden och därpå grundat exteriörbetyg. Som norm för exteriörbetyget gäller för rasen fastställd standardbeskrivning och normerna för öppna klassen (motsv.) vid erkänd utställning.

Gruppkoefficient: 1; delvärdeskod: XV.

Grupp 5 avser en värdering av hundens vitalitet och hälsotillstånd vid omkring två års ålder. Vid värderingen tas hänsyn endast till väsentliga sjukdomar (anlag för sådana) och defekter som har betydelse för en tjänstehunds arbete. Givetvis tas också hänsyn till positiva sundhetsyttringar som god vitalitet och låg sjukskrivningsfrekvens mm.

Gruppkoefficient: 2; delvärdeskod: XVI.

26.  Grupp 6 upptar en sammanfattning av samtliga bedömda testgrupper efter vederbörlig multiplikation och addition av delvärdena. Alltså slutvärdet för enskild hund efter genomgången fullständigt test.

Slutvärdeskod: XVII.

27.  Den kortfattade beskrivningen av samtliga värdegraderna i tabellen är placerade mitt för den värdesiffra till vilken den hör. Med ledning härav kan man utläsa den vid prövningsordningen uppgörande rådande uppfattningen om olika egenskapsyttringars värde för en tjänstehund. I överensstämmelse härmed är givetvis den mest eftersträvande egenskapsyttringen placerad högst (+3) och den minst värdefulla (-3).

Detta innebär, att om man läser enbart beskrivningar som svarar mot +3-värdet för varje egenskap, så får man vad dessa egenskaper beträffar en ordbild av den ideala tjänstehunden. Denna idealbild avser dock inte en viss tjänst utan allmän lämplighet. I praktiken måste dock en ”+3-hund” (om det är möjligt att finna en sådan hund, vad gäller alla bedömda egenskaper!) vara lämplig till praktiskt taget alla tjänster – vakthund undantagen.

28.  Speciell lämplighet bedöms, sedan den allmänna lämpligheten konstaterats, framförallt genom studium av egenskapskombinationer, som predestinerar för eller utesluter från viss tjänst. Mera härom i särskilt avsnitt.

29.  Över gjorda bedömningar föres protokoll (ett protokoll för varje testgrupp) Specialprotokoll används dock endast där så är nödvändigt (grupp 1, 2 och 4). I övrigt hämtas erforderliga uppgifter från redan förefintliga handlingar (betygshandlingar, sjukbesked o d). Där så är tillämpligt antecknar testledaren sin egen åsikt om hur det skall förfaras med testad hund t.e.  kassation, lämplig dressyrlinje, ytterligare mognad, lämpligt inköpspris mm. Det förekommer ofta att en hund lämpar sig mer eller mindre för en viss dressyrlinje. I sådant fall anges tänkbara dressyrlinjer i angelägenhetsordning.

Protokollens uppgifter överföres till härför avsedda arkivkort eller andra bestämda handlingar.

30.  Chefen för hundavdelningen, testledaren och representant för utbildningsavdelningen utarbetar vid behov gemensamt förslag till skolchefen om hur det skall förfaras med testade hundar. Förslaget föredras för skolchefen av chefen för hundavdelningen, vid behov sker gemensam föredragning.

Testomgångar, testgrupp mm

31.  Vilka hundar av skolans uppfödning som skall testas visst år framgår av inkallningsplaner som kontinuerligt uppgörs vid skolans hundavdelning. Testning av ett större antal hundar kan antingen äga rum i samband med inkallning för dressyr eller kan, om särskilda förhållanden så kräver, grupper av hundar inkallas enbart för test. Vid det senare alternativet hemsändes hundarna regelmässigt efter genomförd test till sina fodervärdar. Dock skall härvid under testning upptäckta hundar, som inte lämpar sig för någon form av tjänst och som visat sig kunna vara farliga för människor, inte hemsändas utan kasseras och som regel avlivas. Enstaka fall där hundar kvarhålles vid skolan av annan orsak kan förekomma. Dåligt intryck av hundens skötsel hos fodervärden vara en sådan orsak.

32.  Testning av enstaka hund eller av ett fåtal hundar äger rum när förhållandena så påkallar. Ofta blir detta fallet då privatägd hund erbjuds skolan för inköp och då privatpersoner i övrigt får särskilt tillstånd att få hund testad.

33.  Stamhund, som anländer till skolan av annan orsak än för test och dressyr och som är i testbar ålder, skall om möjligt testas innan den återgår till fodervärd. Hunden skall naturligtvis vara frisk och i god kondition.

34.  För att ernå bästa möjliga resultat bör testning genomföras under goda väderleksförhållanden. Detta gäller i all synnerhet när ett större antal hundar skulle testas. Anledningen härtill är att inte bara hundarnas utan även testpersonalens uppmärksamhet avtrubbas vid olämplig väderlek och lång arbetstid under svåra förhållanden.

Då testningen måste synkroniseras med såväl hundarnas ålder som tjänstens gång i övrigt vid skolan, bl.a. tillgång på uppstallningsplatser kan det bli nödvändigt att genomföra testning även under vinterförhållanden. När så sker skall uppmärksammas att testgruppens arbetsprogram bör vara flexibelt, så att det kan anpassas till väderleksförhållandena men utan eftergift på kravet att testningen skall vara genomförd efter rimlig tid.

35.  Alla vid skolan fast anställda lärare och instruktörer i hundtjänst skall genomgå egen utbildning – teoretiskt och praktiskt- i testning. Genomgången utbildning skall vidmakthållas och utvecklas. Kurselever orienteras och testmetoden. Fullständig utbildning ges endast i speciella fall.

36.  För att uppnå bästa möjliga resultat skall vid HS finnas organiserad en speciell testgrupp, som svarar för merparten av testverksamhet. Som testledare beordras erfaren lärare eller instruktör med godkänd specialutbildning. Testgruppen personal i övrigt bör utgöras av erfarna instruktörer och värnpliktiga. Testgruppen lyder under chefen för hundavdelningen. I testgruppen ingående personal används då de inte erfordras för testning sammanhängande arbeten, för annan hundtjänst, som regel dressyrarbete.

Det är angeläget ur tillförlitlighetssynpunkt att en och samma person svarar för huvudparten av alla testbedömningar. Detta gäller framför allt grupperna 1 och 2.

37.  Det åligger testledaren att genom samarbete med chefen för hundavdelningen och andra avdelningschefer säkerställa att testpersonalen kan friställas från andra arbeten då testning pågår. Under längre perioder med kontinuerligt testarbete bör testgruppens personal icke vara belastade med andra hundar än testhundar.

38.  Det åligger även testledaren att svara för samordningen mellan testgruppen och veterinäravdelningen när det gäller disponerandet av testhundarna.

39.  Testledaren svarar för att för test erforderlig material alltid finns i tillräcklig mängd och i användbart skick. Vid behov föreslår han anskaffning av ny materiel.

Anpassningstid mm

40.  Hund, som ankommer till HS för testning, skall alltid ges tillräcklig tid för anpassning innan den blir föremål för något slag av mentalprov. Anpassningstiden längd varierar från hund till hund men bör icke för någon hund understiga tre dygn. Under anpassningstiden gäller som krav att hunden skall skötas av en och samma förare. Det är dessutom önskvärt att samma förare kan ha hunden under hela testtiden. Endast tvingande omständigheter får föranleda byte av förare. Helger, som inträffar under anpassningstiden då jourtid förekommer i hundgården får ej räknas som anpassningstid. För hund, som vid testning kan föras av sin ordinarie förare och sedan lång tid är förtrogen med sin förare behöver ej någon anpassningstid, även om rumsmiljön är ny för hunden. Så blir fallet i regel då privatägd hund förs av sin ägare (motsv.).

41.  Under anpassningstiden skall testledaren ägna alla hundar ett noggrant studium. Vid förfall från denne skall särskilt utsedd personal med nödvändiga kvalifikationer följa upp hundarna.

De iakttagelser av hundarnas beteenden, som görs under anpassningstiden skall testledaren anteckna sig till minnes. Bedömanden grundade på sådana iakttagelser utgör ett mycket viktigt komplement till bedömanden gjorda vid särskilt anordnade prov. Framför allt inverkar sådana iakttagelser på en bedömning av hundens temperamentsläge, då man räknar med att en hunds anpassningsförmåga till nya miljöer är i hög grad beroende av hundens temperament. I detta sammanhang bör dock ihågkommas att vana vid resor och byte av miljö kan inverka på att temperamentsbedömningen blir mer positiv än vad som är befogat. Sådan vana vid miljöbyten torde man dock inte behöva räkna med när det gäller skolans egna stamhundar.

42. Det är mycket fördelaktigt om testledaren kan vara närvarande vid hundarnas ankomst till avlastningsstationen (motsv.) och redan där studera hundarnas beteenden. Just vid den allra första kontakten med den för hunden nye föraren kan värdefulla iakttagelser göras om bl. a tillgänglighet respektive reservation, skärpa hårdhetsgrad och vana vid trafik. Sådana iakttagelser får dock inte föranleda att testledarens förmåga till objektivitet vid kommande specialprov påverkas. Iakttagelserna – rätt utnyttjade – kan dock utgöra goda verifikationer till kommande provs utfall.

43.  Hund, som är sjuk eller av annan orsak har starkt nedsatt kondition, får ej testas förrän den kan anses ha återvunnit normal kondition. Detta gäller bl. a hundar som varit nedsövda för höftledsrötgen eller annan orsak. Sådana hundar bör inte testas förrän två dagar förflutit sedan övningen. Speciellt detta förhållande nödvändiggör intim samverkan mellan testgrupp och veterinäravdelningen.

44.  Vid de flesta veterinärundersökningar av för test intagna hundar bör testledaren närvara. Även då finns utmärkta tillfällen att göra iakttagelser som kan lämna bidrag till bedömningen av hundens mentalstatus. Negativa iakttagelser under veterinärundersökningen får dock inte övervärderas. Man måste komma ihåg att hunden befinner sig i ett svårt läge, t e helt främmande yttre miljö, okända människor och kanske emellanåt smärtsamma kontakter med dessa människor. Samma betraktelsesätt måste naturligtvis anläggas vid en del andra tillfällen under anpassningstiden.

45.   Vanliga tecken på att hunden anpassat sig till sin nya omgivning brukar vara normal nyfikenhet på vad som försiggår i hundens närhet, glädjeyttringar då föraren nalkas (hunden brukar då möta föraren i dörröppningen) och normal aptit. Här skall dock ihågkommas att hunden kan ha anpassat sig trots att den inte visar för hundar vanlig aptit beroende bl. a på att den föda som bjuds kanske starkt avviker från den som hunden tidigare varit van vid. Uppräknade tecken på anpassning och en del andra ej uppräknade är generella även om mindre avvikelser förekommer. Individuella reaktioner, som bryter i någon mån mot de generella, kan förekomma beroende på tidigare inlärda beteenden.

46.   Det är ingen idé att i förväg göra upp den ordningsföljd i vilken hundarna skall testas. Ordningsföljden är avhängig många faktorer, som inte i förväg med säkerhet kan tidsbindas, bl. a anpassningstid, veterinära undersökningar och oförutsedda händelser av alla slag, t ex sjuk förare.

47.  Om flera hundar skall testas på samma plats, vilket är vanligt bör hundar testas före tikar. Löptik bör inte testas på samma plats som övriga hundar. Går detta inte att undvika, bör den i varje fall inte testas förrän övriga hundar är klara på platsen. Företrädesvis är det hanarna som blir störda av löpande tiks närhet eller efterlämnande av lukter, men även tikar blir påverkade, många gånger ganska höggradigt.

Delproven

48. Vidövervägande antalet prov bör endast en hund i taget bedömas. Strängt taget är det bara vid skottprov som det är lämpligt att bedöma flera hundar samtidigt. Vid detta prov riskerar man inte att de skilda hundarna påverkar varandra med sitt beteende. Det kan man däremot vänta sig vid de övriga proven.

49.  För samliga prov gäller att de bör utföras med undvikande av störningar som inte är planlagda och som inte är kontrollerbara. Endast hunden (hundarna) och för provets genomförande oundgänglig personal får finnas på provplatsen. Vid utbildning i testning med elever närvarande skall dessa befinna sig på testplatsen före hunden förs dit. Under pågående prov skall åskådarna förhålla sig lugna och tysta.

Vid val av testplats bör kravet på störningsfrihet väga tyngre än krav på lättillgänglighet och bekvämlighet i övrigt. Mer om testplats i anslutning till de skilda delproven.

50. I det följande skall de delprover som ingår i testen behandlas var för sig. Härvid avses behandlas såväl den egenskap (anlag för) som skall avslöjas genom provet som provets principiella och praktiska uppläggning. Även provens utförande, bedömning och värdering tas upp till behandling under varje delprov. Viss sammanfattning sker i särskilda avsnitt. Proven behandlas här i den ordning de är upptagna i prövningsordningen och alltså inte i den kronologiska ordning de vanligen genomföres.

 

Åter HundI Innehåll