Antihundtjänst

Första gången jag kom i kontakt med begreppet antihundtjänst var i början av 1960-talet. En kompis hade gjort sin värnplikt som attackdykare. Försvarsmakten hade olika specialförband mer eller mindre hemliga. Marinen utbildade bl.a. röjdykare och ur varje åldersklass färdiga "röjare" togs en lite skara dykare ut som uppvisade de bästa resultaten och den största motivationen.  De fick utbildning till attackdykare. Som utbildningsplattform fungerade ett mindre depåfartyg och miniubåten Spiggen (I). De var baserad i flottbasen Hårsfjärden. Spiggen var liten ubåt, ca 8m lång som utvecklats i England och var operativ under 2.vk. När kriget var slut anskaffades en från England till den svenska ubåtflottan. Förutom som utbildningsplattform skulle miniubåten användas av kustflottans attackdykare vid uppdrag av underrättelse och sabotage karaktär i Östersjön. Nå, dessa attackdykare fick antihundutbildning så att de skulle kunna undkomma bevaknings- spårhundar inom sina tänkta operationsområden.

Antihundutbildningen kan indelas i tre avsnitt a) hur arbetar förare och hund, b) att oskadliggöra hundar c) att vilseleda hundarna. För attackdykarna gällde punkterna a) och b). De fick lära sig hur hundar upptäcker intrång och vilka möjligheter som står till buds för hundförare och hund för att oskadliggöra inkräktaren. Inga märkvärdiga kunskaper för den hundintresserade. Hunden upptäcker i första hand med hörsel- och luktsinne. I de sammanhangen har vinden avgörande betydelse. Man fick lära sig hur man oskadliggör spårande/sökande hundar (b)). Några exempel - I marken nedstuckna sylvassa pinnar med spetsen upp har en fördröjande verkan när den spårande hunden trampar pinnen in i tassen. Det första man tänker på är att skjuta hunden med något ljuddämpat vapen men man vill undvika närkontakt då det alltid innebär risker. Medförda tråd- och trampminor listigt utlagda vid urdragning/tillbakaryckning har god verkan och ger fördröjande effekt hos förföljaren. Man kan också medföra heroin i glasampuller och med en liten ”lina” tvärs i fotsteget stoppa hundens förföljande. Heroinet dödar omedelbart en spårande hund.

Härmed förstår var och en med militära hundar som intresse, att det för den militäre hundföraren är en viktig del av förberedelserna är att ta reda på vilka störningar som hunden kan tänkas råka ut för vid olika arbetsuppgifter. När de svenska antisabotageförband upprättades blev hundar en viktig komponent för att upptäcka intrång. Kunskaperna som de svenska attackdykarna utvecklat blev på nytt flera år senare aktuella för försvarsmakten. Inte enbart hur vi själva agerar i antihund utan också hur en tänkbar motståndare utvecklade sin taktik och teknik mot hundarna blev återigen intressant. Man kan på goda grunder antaga att spetznas förbanden har goda kunskaper i anti hund.

För det svenska invasionsförsvaret var det ett av problemen hur den svenska hundarna skulle utbildas för att tillgodose förbandens behov. Några svenska officerare inom flygvapnet utredde bl.a. Roland Sjösten och dåvarande chefen för flygbasjägarskolan Lennart Wetterholm. De föreslog att man skulle upprätta en hundenhet. Vilket också skedde, den upprättades 1980 och förlades till flygvapnets markstridsskola på F14 i Halmstad. De befäl som placerades vid ”antisabotagförbanden” fick utbildning i antihundtjänst så att de med förbanden kunde utveckla den taktikanpassning som erfordrades för att stoppa inkräktarna. Därmed tog försvarsmaktens hundtjänst en ny vändning med flygvapnets markstridsskola i spetsen. 1995 var det dags att lämna F14 och hundenheten flyttades till F18 i Tullinge utanför Stockholm. 2000 var det dags för ny flytt, nu till Märsta, närmare bestämt BoTeleUdde där man fortfarande huserar.

Man behöver inte gå så långt som till stridssituationer när man betraktar antihund. Utan man kan tänka sig, att narkotikasmugglare eller varför inte terrorister som vill föra sprängmedel till olika platser, försöker vidta åtgärder som vilseleder våra hundar (c)) och därmed undgå upptäckt. När vi utbildar våra hundar kan det vara liknade situationer med extrema störningar som kräver en speciell träning. Det innebär att vi måste uppmärksamma olika typer av störningsträning när vi utbildar våra hundar.

Avslutningsvis kan man ställa frågan, hur omfattande ska information till allmänheten i antihund vara och vems mål gynnar man? De som illegalt vill hantera droger och sprängmedel eller de myndigheter som vill sätta stopp för hanteringen.

Åter tjänstehunden