Hundens väsen åter igen .....
 

Hundens egenskaper kännetecknas av det arv efter vargen som fortfarande finns kvar. De kommunicerar bland annat med kroppsspråk och dofter. Det finns två krafter som styr, över-levnads- och fortplantningsinstinkten. För att bibehålla dessa instinkter har de utvecklat ett hierarkiskt system som är strikt. Varje flock består av ledare och underordnade.

De som styr flocken är ”alfaparet” och de visar ständigt sin auktoritet. Flockens dynamiska beteenden går ut på att upp-rätthålla hierarkin. I och med detta får flocken kontroll på de förändringar som sker hos individerna på grund av ålder eller eventuella sjukdomar.

För sin överlevnad är flocken beroende av att jaga och äta. För ett djur som jagar i flock krävs en viss samordning mellan individerna. För initiativtagarna kan man kan tala om beslut-samhet, taktik och ledning för att organisera jakten. Ledar-skapet står ”alfaparet” för, de underordnade följer efter och ger sitt stöd. Man skall ha i minnet att vargflockar i första hand består av en familj med ett föräldrapar och deras av-komlingar.

När bytet är nedlagt eller mat på annat sätt hittats så har ”alfaparet” företräde. I flocken är det strängt reglerat vem som äter före vem. Denna ordning regleras av gruppens hierarki och drivet att upprätthålla hierarkin vid måltider har säkert visst samband med den hunger som individerna känner.

Det är flockledarens ansvar att skydda medlemmarna så fort en fara hotar. Flocken kan reagera på olika sätt beroende på i vilket sammanhang fara hotar. Huvudalternativen är att fly eller ta upp striden.

När flocken återförenas efter att ha varit skingrade är hälsningsritualen noggrann med dominans och undergivenhet som tydliga inslag. Man bekräftar den rådande hierarkin. Känne-tecknande för Alfadjuren är lugn, mod och beslutsamhet.

Med hänsyn till flockens uppkomst (han och hon möts) i ett ledigt territorium och bildar familj. Hierarkibildningen blir naturlig i familjeflocken. Hanen är större, starkare än tiken och tvingas därmed ta de hårda stötarna. Hos alla individer finns en kraft att bryta upp och starta eget en inre strid att få bestämma själv eller underordna sig. Den striden blir konkret för varje individ i flocken när man ska kontrollera hierarkin i samband med att man återförenas eller maten skall fördelas.

Hundens väsen för med sig vissa konsekvenser för hundägaren. För att underlätta livet för sig och hunden bör man inta en viss livsstil och konsekvent följa den. Livsstilen går ut på att klar-göra för hunden hur vi skall ha det i hemmet. Kortfattat, att hunden skall vara en följare (undersåte) vilket innebär att hunden skall foga sig i ägarens beslut. Den behöver alltså lära sig att den inte har ansvaret för det som sker, utan att det enda den behöver göra är att koppla av och ha det lugnt och skönt. Först när hunden har förstått att den inte längre har ansvaret, först då kommer den att kunna utöva den själv-kontroll som gör den lugn och balanserad.

När individer återvänder till den flock de tillhör måste de etablerar sin ställning gång på gång under det dagliga livet. För ledaren gäller särskild ritual. Första steget är att lära sig ignorera hunden. Under denna "time out" fortsätter man sin verksamhet utan att ta notis om hunden. Det ger hunden möjlighet att tänka över vad som inträffat. Hunden har inte initiativet, när samspelet börjar mellan hund och ägare sker det på ägarens villkor.

Inom flocken respekteras alltid ledarens speciella ställen och de underordnade får endast tillträde dit om ledaren ger sin tillåtelse. Den är redo att lyssna på sin ledares önskemål och samarbeta med honom eller henne. Utan tillåtelse kommer den att gå undan och vila. Den kommer att slappna av och njuta av livet.

Skyddet av hemmet ”varning” att möta faran. Varnar gör alla, men bossen möter faran understödd av flockmedlemmar. Hunden varnar – du ”platsar den” och möter inkräktaren. Hunden får ”hälsa” på din tillåtelse och med de ”metoder” du anser lämpliga.

Ledaren upprätthåller kontrollen – att gå ut med hunden. ”Walking without talking” - promenadens inledning med på-selning och passage genom dörren har viss betydelse. En av ledarens roller är att bedöma ”om sikten är klar” vilket inne-bär att ägaren går ut först genom dörren för att ge efter-tryck åt sin status. Att gå på promenad kan liknas vid att flocken drar ut på jakt, hunden blir upphetsad och adrenalinet strömmar till. Ägaren måste tänka på att det är han eller hon som leder ”jaktäventyret” och då är det viktigt att vara lugn och konsekvent. Om hunden drar i kopplet i tron att den är ledare så måste hundens attityd förändras i enlighet med dess roll i flocken. Det är ägaren som ska upprätthålla ledarrollen och hunden ska vara följeslagare. Ägaren ska återta initiativet genom att stanna eller gå åt andra hållet. Budskapet till hunden är, att den måste följa sin ledare genom att befinna sig tätt intill sidan, inte framför och inte dra i kopplet.

Att lära sin hund att komma till ägaren, gå bredvid, sitta och stanna kvar. Man bör inrikta sin träning på att hundar frivilligt ska börja göra sina val som ska väcka positiva associationer. Mat är ett effektivt hjälpmedel både för att styra rätt och att belöna sluthandling med. Jag hyser vissa tvivel angående att man alltid skall muta hunden, att föra hunden till rätt position genom att locka med en godbit, att förstärka belöning vid sluthandling må vara OK. Man måste dock så snabbt som möjligt få hunden på tecken eller kommando att inta positionen utan lock och pock. I kravfasen måste det finnas drag av lydnad. Att lära hunden att komma, sitta och gå fot, brukar inte ta mer än en vecka.

Utbildningen bör ta fasta på principerna att motivera och belöna. All inlärning sker effektivast om eleven/hundar är balanserad och lugn till sinnet. Om hunden skulle bli upphetsad ska man göra ett uppehåll så att den lugnar sig. Hunden förlorar då uppmärksamhet av ledaren. På detta sätt förstår hunden att dess handlingar får konsekvenser. Ett gott uppförande åtföljs av beröm. Ett dåligt uppförande åtföljs av den förlorar ledarens uppmärksamhet.

Ledaren har både rätt och skyldigheter. Makten i flocken innebär bland annat full tillgång till mat, att flockens ”alfapar” äter först, följeslagarna därefter på anmodan av ”bossen”. I familjen innebär detta, att hunden väntar på sin tur tills de övriga familjemedlemmarna ätit färdigt inte tiggandes vid bordet utan på sin plats. Därefter serveras hunden sittandes tills ”varsegod” och då får den äta utan att störas.

Vi – ägarna - skall ha i minnet att vi tillsammans med hunden bildar flocken (familjen). Allt familjeliv måste ha sina regler. Du minns ”det hundanpassade ledarskapet” – Trygghet/Tillit – Samarbete – Dominans.

Familjens/flockens ledare främsta egenskaper är lugn, oräddhet, självsäkerhet och beslutsamhet.

StenS

PS. För att belysa ”problemhundarnas” situation, så kan det ha sin grund i att ovanstående levnadsregler inte tillämpats. Var av följer, att den tillämpningen måste till för att vi på så sätt skall få access till ett läge då påverkan av hunden är möjlig. DS.