Vecka 643

 

Utgör rädsla något problem?

 

När egenskapen diskuteras skall man ha i minnet att avsaknad av rädsla är lika skadligt för hunden som för mycket rädsla. Det vi nu diskuterar är FÖR MYCKET, vilket innebär att hunden lider av sin ökande ständiga oro.

 

Man möter ibland åsikter av typen, det är väl bra om min hund inte är alltför gåpåig utan håller sig undan. Rädslan balanseras ju av flera andra egenskaper. Det kan då vara intressant att höra vilka egenskaper som balanserar rädslan. Ordet är fritt!

 

Det kan inte vara något tillfällighet att skotträdda hundar utgör ett problem inte minst för det lidande de själva får utstå. Men varför är rädslan ett problem. Jo hundens sätt att dämpa och komma ur sin rädsla/oro är att dra sig undan, på samma sätt som de vilda djuren gör. Nu möjliggör inte hundlivet alla gånger den lösningen. Hunden är kopplad. Den lever i trånga utrymmen etc. För att komma fri från hotet som orsakat rädslan återstår då bara för hunden att ta till aggressiviteten för att på så sätt öka avståndet.

 

Problemet är att rädda hundar snabbt utvecklar ett aggressivt beteende på grund av deras begränsade möjligheter att hålla sig undan.

 

===========

 

 

Vilka överlevnadsfaktorer har vi i tanken och vilka utvärderas? (P-E Sundgren)

 

För att börja vid startpunkten. - en arts grundbyggnad

Andra egenskaper har nästan ingen mätbar ärftlighetsgrad alls trots att de är livsviktiga. Det gäller naturligtvis alla de system som ligger bakom uppbyggnaden av kroppen med alla dess organ. I de systemen vore kraftig ärftlig variation rent av äventyrlig för artens överlevnadsförmåga. Egenskaper som allmänt har högre ärftlighetsgrad är tillväxthastighet och slutlig kroppsstorlek. Vid mätningar av ärftlighetsgraden hos reaktioner vid

 

- fruktsamhet,

Vi kan ta fruktsamhet som exempel. Det är en egenskap med relativt låg ärftlighetsgrad, normalt bara 10-15 % eller till och med lägre. Visten med det är att inte fruktsamheten skall förändras drastiskt hos en art bara p.g.a. ett par år av bristande tillgång till näring i samband med tillfälliga klimatförändringar. Med en oförändrad fruktsamhet kan arten då snabbare hämta sig igen när näringstillgången förbättras.

 

- anpassning till en förändrad miljö (bl.a. klimat och föda),

 

-mentalitet

De lär sig tidigt av erfarna vuxna, framför allt av mamman, vilka omgivningsföreteelser som är farliga och vilka som är ofarliga. Den typen av präglad inlärning sitter sedan mycket stadigt fast i beteendet under djurets hela livstid och kan lätt förväxlas med en start ärftlig nedärvning av djurens reaktioner.

 

Om man har tillgång till data finns det ett rätt lätt sätt att ta reda på om, och i vilken grad, en viss egenskap är ärftlig. Man jämför helt enkelt grupper av föräldrar och deras avkommor. Om man har tillgång till båda föräldrarnas resultat och medelvärdet för deras avkomma så är beräkningen enkel. Sedan är det inte så enkelt som att de viktigaste egenskaperna har högst arvbarhet, eller ärftlighetsgrad som jag föredrar att säga. Orsaken är den att egenskaper med hög ärftlighetsgrad lätt förändras om det sker ändringar i omgivningen. Men det är inte säkert att sådana förändringar leder till ökad överlevnadsförmåga för en art.

 

Mentalbeskrivningar hos hund visar det sig också att vissa typer av reaktioner, som rädsla och aggression är relativt starkt nedärvda. De systemen har dessutom en extra förstärkning för att möta korttidsförändringar i den prägling som är vanlig hos flertalet djurungar. Ärftlighetsgraden är då lika med den genomsnittliga förändringen av avkommans medelvärde i förhållande till totalmedelvärdet för alla djur för varje enhet som föräldrarna avviker från samma totalmedelvärdet. Har man bara uppgift om resultat från den ena föräldern i varje kombination av föräldrar- avkomma så skall det värde man tar fram dubbleras för att ge ärftlighetsgraden. Orsaken är då att en förälder ju bara bidrar med halva avkommans arv och att man därför bara får besked om hälften av verkan av arvsanlagen på avkommans prestationer.

 

För säkerhets skull bör det kanske påpekas att ärftlighetsgraden alltid bara gäller våra mätvärden av en egenskap och aldrig egenskapen själv. Vi försöker ju mäta den, men våra mätningar eller bedömningar innehåller alltid felkällor.

 

Ärftlighetsgraden är därför alltid ett mått bara på hur ärftlig en egenskap är så som vi för tillfället mäter den. Det innebär att bristfälliga mät- eller bedömningsmetoder alltid sänker ärftlighetsgraden för en egenskap. Detsamma gäller om alla olika behandling av djur om de på något sätt påverkar de mätvärden vi tar fram. Ingen hund nedärver mentala funktioner bättre därför att den dresserats i avancerad bruksdressyr och därför presterar bättre än odresserade hundar. Mätningar och bedömningar bör därför alltid göras under så likvärdiga betingelser som möjligt och om möjligt på djur som är lika gamla.

 

Det senare var från början orsaken till att man fastställde att MH-beskrivningar för hund skulle utföras inom perioden 12-18 månaders ålder. Tyvärr har man frångått den principen inom SBK, vilket naturligtvis får till resultat att ärftlighetsgraden för MH-resultat blir mindre p.g.a. ålderseffekter på beteenden. MH kan fortfarande användas för avelsurval, men den lägre ärftlighetsgraden medför att det tar längre tid att nå eftersträvade avelsmål än vid en striktare fasthållande vid enhetliga bedömningsprinciper.

 

Detsamma gäller förstås också om man brister i standardiseringen av själva utformningen av MH-beskrivningen.

 

Med vänlig hälsning / Per-Erik

 

===========

 

 

Fler frågor om hundars arvsgång.

 

Vad går i arv till nästa generation?

1. Fruksamhet

2. Kroppens grundläggande uppbyggnad med organ etc.

3. Tillväxt hastighet och storlek

4. Mentalitet

5. Sjukdomsanlag

 

Kan man anta att vissa anlag har stor anpassning till förändringar i miljö och livssätt samtidigt som andra anlag har låg anpassning?

 

Syftet med både MH och MT är att få en uppfattning vilka anlag hundarna har ärvt. Därmed är hundens erfarenheter eller vana av liknande situationer en belastning. Man kan kortfattat säga ett ju mer erfarenheter hunden har desto sämre besked av vad den ärvt. Om vi vill veta, vilket inte är oväsentligt med hänsyn till den tid och kostnad det innebär att utbilda en kvalificerad hund för tjänst (eller tävling), hundens bildbarhet (dressyrbarhet) så bör man utföra motsvarande test två gånger med viss tids mellanrum och då mellan testerna ge hunden utbildningen steg ett.

 

MH bör därför utföras då hunden just passerat ”puberteten”. SBK’s krav är 12 månader och senare vilket medför en osäker utvärdering av arv. Testresultat är ingen tävling – ett bra testresultat skall ge en riktigt bild av de egenskaper som testet avser utvärdera. Först då blir värdet till glädje för den utvärdering där det skall ingå.

 

Per-Erik Sundgren får betraktas som en av de främsta inom området. På hans hemsida www.genetica.se kan man läsa mer under läsvärt. På sidan finns också spindeldiagram från olika rasers MH.

 

==========

 

 

Mer om hundens mentalitet

 

I hundens väsen är mentaliteten en viktig del. Kanske man kan säga att just mentaliteten är hundens väsen som avgör hur hunden kommer att uppträda i vardagen och vid olika påfrestningar. Vi har MH och MT för att i termer uttrycka hur hunden ”är”.

 

Vilka egenskaper tar då dess test fasta på?

- tillgänglighet – förmåga att umgås,

- kamplust – vilja att konkurrera/strida,

- jaktkamplust – vilja att springa efter och gripa,

- socialkamplust – vilja att svara upp mot och uppmana andra individer till kamp,

- temperament – en individs typiska humör,

- skärpa – förmåga att reagera med aggressivitet (tyngd och kraft),

- försvarslust – vilja/förmåga att stoppa/hejda försvara,

- nervkonstituion – psyke, förmåga att reagera adekvat på retning (rätt sort, rätt mängd, fokus, avreaktion),

- hårdhet – känslighet, förmåga att skapa minnesbilder,

- dådkraft – mod, egen förmåga att motstå fara,

 

Förutom dessa i test förekommande begreppen känner du säkert igen:

- dominans – ”att bestämma över” (dominera).

- rädsla – att vilja dra sig undan, obehag.

 

Med alla dessa begrepp framför ögonen kan man fundera kring hur de förhåller sig till varandra. Vilken känsla var först typ ”hönan eller ägget”?  VI skall hela tiden komma ihåg att man kan inte se känsla utan endast de reaktioner som känslan utlöser. En reaktion kan vara ett resultat av flera känslor.

 

Hur tänker du kring hundars mentalitet med hänsyn till

a) MH & MT utvärdering

b) avel  och ärftlighet

c) val av utbildningslinje

 

===========

 

 

Vad påverkar ditt val av bruksgren?

 

Är det ditt intresse eller hundens talang? Man kan på goda grunder anta att olika bruksgrenar ställer olika krav på förare och hund. För hundägaren gäller det att kunna eller hitta lämplig träningsgrupp. Men vad gäller för hunden? Några av utbildningsgrenar inom SBK är:

- lydnad

- spår

- sök

- rapport

- skydd

 

Därtill kommer IPO lydnad, spår och skydd (där tog mina kunskaper slut).

 

Ställer då alla dessa utbildningsgrenar olika krav på hunden så att man kan påstå att den hunden lämpar sig för den grenen och men inte för den. Skyddet som på elitnivå omfattar flertalet grenar kan nog sägas ställa stört krav på hundmaterialet. Vad kommer då sedan och vilka motiv kan man framhålla för detta?

 

===========

 

 

MH av andra raser.

 

Jag vet inte riktigt vad jag tycker och det beror på att jag inte vet hur en bra jakthund skall uppträda och var den har sitt fokus. Släpper man en stövare, gråhund, tax etc. i hopp om att få se en avståndslek så tror jag att man blir besviken. Hunden kommer att dra till skogs och söka jaktvilt. Jakthundar har mycket starkt fokus på sin jaktupptag med nosen. På motsvarande sätt tror jag att man blir lika besviken på typiska sällskapsraser när man hoppas att de skall agera.

 

Jag roade mig med att med tanke på frågeställningen kolla några av de få rasMH som låg på www.genetica.se  och mina antaganden besannades. Taxen uppvisade annorlunda spindeldiagram för att uttrycka sig försiktigt. Jag tror att man måste utveckla testmoment som är anpassade till hundtypen.

 

Slutsats: Jag tror inte att MH i sin nuvarande form har något större värde för jakt- och rena sällskaps hundar.

 

===========

 

 

Två spår

 

Jag hamnade i två spår. Det första vilka egenskaper utväderas/beskrivs i MH och det andra vad vill man se en blivande tjänstehund visa upp. Vad utvärderas:

- lekvillighet, tillgänglighet och samarbetsinriktning under trasleken,

- allmän uthållighet under/efter provserien genom att lek 1 och lek 2 jämförs,

- viljan att jaga upp (jaktlust) genom lilla bytet,

- förmåga att koppla av då inget händer (tyvärr ett moment som undervärderas),

- nyfikenhet, mod och förmåga att uppta lek utan stöd från föraren genom avståndsleken,

- balans rädsla, nyfikenhet (obs en bra hund skall inte rusa på det okända) genom dumpe,

- ljudkänslighet  genom rassel,

- mod och försvarslust genom spöken.

- skott …

 

I samtliga överraskande/hotfulla moment, förmåga att skapa minnesbilder, att avreagera.

Mot den bakgrunden kan man fråga sig vad har ”specialrasen” nytta av?

Vad gäller jakthundar för olika ändamål – förr utgjorde hundens faktiska förmåga under jakt underlag för vilka som fick föra rasen vidare. Jakthundar förekom i stort sett bara bland jägare. Vem väljer idag en drever som ren sällskapshund?

 

Vad vill man då se den blivande tjänstehunden visa på ett MH. Jag menar att MH inte riktigt lockar fram alla de egenskaper som krävs av en polishund. Jag skulle vilja se, leklust, viss tillgänlighet, samarbetsförmåga, stor uthållighet, intresse för lilla bytet, stor förmåga att koppla av (lägga sig ner och blunda), nyfikenhet, stor balans låg rädsla, ingen ljud, fokus och försvarslust mot spöken, skottfast!

 

===========

 

 

Bruksintresserade har måhända skäl att ställa andra krav

 

Eftersom jag inte är en bruksnisse känner jag mig inte riktigt i mitt rätta element här (syftar på MH), men jag framför mina funderingar ändå. Jag tror nog att ett MH kan vara ett av flera redskap för att utvärdera brukshundar, men att det liksom för jaktprov/arbetsprov ibland har för dålig återkoppling till bra arbetshundar. Jag hör ganska ofta i jaktkretsar, jägare som har mycket bra fungerande jakthundar men säger sig inte ”kunna/vilja” avla på dem eftersom de inte går/gått bra på proven. Redan där blir det alltså fel. Man börjar avla på en hunds förmåga att klara ett av oss konstruerat jaktprov. Kanske är det så att vi i det långa loppet själva skapar obalans i jaktpopulationen?

 

Det bästa vore väl att värdera rasen så att individer som är bra jaktmässigt får gå i avel? Tyvärr uppkommer ju problemet med vem ska säga att en jakthund är bra och vem ska ”intyga” att hunden jagar bra. Dessutom kan man då bara avla på hundar som används i praktisk jakt. Jag ser jaktproven till stor del som en frukt av att personer som inte jagar köper och avlar på rasen. Proven är också ett resultat av att en mycket hög tilltro till att vi är duktiga på att förstå och kan mäta hundens förmågor. Proven kan göra att vi tänker för fyrkantigt.

För att återgå till MH så är jag medveten om att det är just en beskrivning och inte ett prov. Men jag tror att de som gör ett MH många gånger blir lite förledda. Man hör ofta att ett MH har gått bra eller dåligt grundat på själva resultaten. Detta gäller särskilt hundar av andra raser än brukshundar. Men då MH är en beskrivning så ligger det i sakens natur att MH:t varken är bra eller dåligt. Det bara är, så att säga. Jaktprov kan du göra om och ”förbättra” med träning till skillnad från MH:t.

För att återgå till det jag skrev om MH.ts återkoppling till bra arbetshundar, funderar jag lite på hur detta görs. Hur lika är hundarnas MH i förhållande till den uppgift de har? Hur mycket tittar man på detta? Vad är en bra brukshund? Ska den funka som tex polisens bästa arbetsredskap eller den tävlandes bästa arbetsredskap grundat på bruksprov? Är det bruksproven i sig vi avlar för och inte en i verkligheten förankrad arbetsuppgift? Inga lätta frågor att svara på och många frågor har jag;-). Om man nu vill jämföra bruksraser och andra raser borde två raser med exakt samma MH profil vara ”likadana” hundar. Har det gjorts någon sådan jämförelse någon gång?

Fick kännedom om hur en av rasklubbarna till en ”sällskapsras” resonerade om MH. Rasen är ursprungligen en gårdshund av terriertyp som man även i liten utsträckning jagat en del med (men detta var mycket länge sen). Vakten i rasen har som jag ser det försvunnit allt mer. Ser man på individer där man snabbt kommer längre tillbaka i tiden (dvs hundar som avlats på gamla linjer och ofta på äldre hundar) ser man otroligt mycket mer vakt i hundarna. Efter en utredning om förslag till önskvärd MH profil vill man göra hunden mer lik brukshundar. Det är nämligen detta som utredarna gör med sina hundar på sin fritid.

Man ville ha hundar som sprang fram direkt till dumpen utan att visa rädsla. Ja på flera punkter ville man att hunden skulle vara ”frimodig”, ”framåt” och visa minimalt med rädsla. Låter inte som en bra gårdshund i mina öron. Man ville öka hundens förmåga till ”lek” som i dag nästan är icke existerande i testprotokollet. Så som jag ser det ville man konstruera en ”ny” ras genom att utgå från pappret så att säga. Ska tillägga att de flesta som idag äger rasen endast har den till sällskap. Det som ser bra ut på pappret kanske inte är det i verkligheten då man kanske inte får en bra balans i hunden.

Jag tror att man visst kan ha nytta av både jaktprov och MH. Man måste dock vara kritisk och inte köpa allt med hull och bara för att man fått ett värde på ett papper.

 

==========

 

 

Har fritänkarna någon framtid?

 

Har fritänkarna någon framtid inom hunderiet? Är allting svart eller vitt eller finns det någon gråzon emellan? Är det i denna gråzon som de hållbara lösningarna finns?

 

Jag har upplevt att vi lätt fattar ståndpunkt och utifrån den ståndpunkten betraktar vår motpart. Man framhäver motpartens brister som motiv att välja den hög man själv sitter på. Vi må kalla högen för pyramid men det finns en rik att pyramiden gömmer både svagheter och styrkor. Måhända skulle vi komma längre om var och en tog avstamp och framhöll sin linjes egna argument.

 

Bland de bägge företrädarnas framförda tillgångar kanske vi hittar något bra vi alla kan vara överens om. Denna linje förutsätter dock att man fritt kan framföra sina åsikter. Jag tycker att denna frihet finns och har aldrig upplevt att man som person blivit ifrågasatt.

 

 

Åter Stens Blogg