Vecka 651

 

Experter och lekmän …..

 

Förra generationens hundböcker var lika tjocka som dagens,

men felinformerande på ett annat sätt. Skillnaden mellan en expert och en lekman ligger inte i antalet gjorda fel – de är lika för bägge. Skillnaden är att experten alltid efteråt kan förklara varför det gick galet.

 

God Jul och Gott Nytt År.

Önskar StenS

 

==========

 

 

Med tappat fotfäste i verkligheten …..

 

Jag har hamnat i ett stort svart hål, inte så att jag fått skrivkramp, utan det svarta hålet utgör symbolen för min uppfattning av relationerna mellan hund och ägare. Du kan hjälpa oss genom att kort beskriva hur läget är. Det kan vara intressant att få glimtar från verkligheten. Eller ev önskemål.

 

Tips – skriv i något ordbehandlingsprogram (ex. Word) spara och kopiera därefter hela texten. Klicka på nedanstående kommentarer och klistra in din text i dialogrutan. Rubriksätt. OBS klicka därefter så att du får säkkoden, skriv in och Skicka..Verkligheten är intressant nog – att ödsla kraft på annan känns inte helt meningsfullt.

 

StenS med den röda luvan i beredskap.

 

==========

 

 

Hej doglovers …..

 

Idag tänkte jag så här dan före doppare dan berätta lite om mig själv och min vardag. Jag heter enligt Svenska Kennelklubben Molaggens Kamp, ett riktigt fräsigt namn. Men husse tyckte inte att man kan ropa Kamp efter en hund. Oss emellan är han en riktig mjukis, han kallar mig Matte. Och ni kan ju tänka er vilka förväxlingar som sker när matte är med. I min släkt finns många duktiga hundar vissa kallar oss bruksschäfrar.

 

Jag har haft både tur och otur med tanke på vart jag hamnat. Husse fattade tycke för mig när jag satt på ett köksgolv hos en superbruksare. Bruksaren och hans sambo hade blivit oense redan efter en vecka hur jag skulle fostras vilket lett till att de beslutat att jag skulle återlämnas till uppfödaren. Husse räddade mig från en bilresa på 35 mil, efter samråd med uppfödaren fick jag ett nytt hem. Förvånad blev man då jag upptäckte att det redan fanns en åttaårig schäferhane som hette Birk i mitt nya hem.

 

Om vi börjar med oturen, husse är en envis dj…..l och lite argsint om han inte får sin vilja igenom. Tack och lov överväger de goda sidorna. Jag får alltid vara med gubben i vått och torrt. Med tiden har jag lärt mig ett och annat som tillhör brukshundarnas vardag. Utöver tragglandet på gräsplan som inte är något vidare får jag hålla på med att leta saker, söka personer, spåra och plocka pinnar m.m. Vi tränar även skydd, då får man bitas och kämpa, jätte kul. Jag viker inte från gubbens sida, vi två bildar teamet. På senare tid har jag fått lära mig att leta ”preparat” nu är det snus som gäller.

 

Min kompis Birk gick över regnbågsbron när jag blev ett år. Han hade ont i båda armbågarna och haltade. Trist, men det var synd om honom. Husse och jag blev tätare och den dagliga träningen allt mer intensiv. Hur ser då min dag ut? Gubben är morgontidig så att reveljen går varje morgon kl. 0600. Tidningen hämtas, jag äter och husse fikar med morgontidningen framför ögonen. Husfrun drar till jobbet kl. 0700. Efter några timmars pust under gubbens hemarbete drar vi ut i när områdets skog eller ut i samhället för olika ”övningsmoment”. Jag får genomföra nosarbete så gott som varje dag och korta pass gräslydnad ett par gånger i veckan.

 

Jag har en duktig syrra som redan är LCH. Två bröder har redan passerat regnbågsbron på grund av att de inte i god tid fick klart för sig, att hundar inte kan bestämma allt i ett hem. En av olycksbröderna såldes som 18 månaders till polisen, tyvärr underordnade han sig inte. En annan bror har prövat som polishund i Norge men sprack på slutprovet, han svek sin husse när det blev kärvt. Jag har haft tur och har inga krämpor samt allt på plats.

 

Min ålder ….. se kommentarer!  J

 

Ha en skön helg, God Jul och Gott Nytt År.

Hälsar Matte

 

PS. Jag ber gubben att berätta mer om hur vi tränar och varför, efter helgen. DS.

 

==========

 

 

Den stora rasen med de "stora" möjligheterna ..... ?

 

Schäfern utgör den stora rasen med många användningsområden inte minst den främste företrädaren bland världens tjänstehundar. Låt oss redan från början slå fast, att ingen uppfödare med vilje, föder upp undermåliga hundar ändå sker detta.

 

En valpköpare vill naturligtvis få hem en frisk valp som i övrigt också motsvarar köparens förväntningar. Tyvärr är ett valpköp något av ett lotteri, med vinst och nitlotter. Vilket gör att vi har all rätt att fråga oss, varför har man utvecklat detta lotteri? För min del anser jag, att orsakerna i första hand hänger samman med att uppfödarna inte förmår sina valpköpare att delta i hundarnas utvärdering av hälsa och arbetsförmåga. Vissa uppfödare verkar också sakna grundläggande kunskaper när det gäller vilka hundar som är lämpliga att ge avkomma och hur arv fungerar.

 

Den bristande uppföljningen gör att uppfödarna tvingas följa sin ”magkänsla” men så blir också följderna därefter. Med hänsyn till att schäferhunden utgör den främste företrädaren för tjänstehunden är det tråkigt att den svenska uppfödningen inriktas mot sällskapshund vilket också den statliga tjänstehundsutredningen konstaterar i mjukare formulering. Man fastslår att den svenska tjänstehundsaveln måste ske i statlig regi. 

 

Lite hälsostatistik för hundar födda efter 1999-01-01 från kennlar med minst 30 röntgade djur ur 2006 års Schäfertidning:117 kennlar är upptagna i statistiken. För att undvika problem redovisar jag bara de bästa. Följande kennlar lyckas få angiven % av avkomman till röntgen Akjas..98%, Bruksmarken..94%, Rapport’s..91%; X-stream’s..90%. (13 st kennlar mellan 80% – 89%). Den sämsta kenneln med 657 registrerade valpar under perioden lyckas få 28% till röntgen. Var och en begriper att den aveln ej går att utvärdera vad gäller ledstatus.

 

Hur ser då höftstatusen ut  % belastade med höftledsdysplasi? Lunarbjäret’s..0% på 67% röntgade, Nemår’s..7% på 68% röntgade, Lappfjället’s..7% på 55% röntgade, Waagendorf’s..8% på 85% röntgade, Triumph’s..9% på 70% röntgade.

Slutsats en mycket bra ledstatus men försiktighetsprincipen med hänsyn till det procentuella antalet röntgade bör beaktas. Tänk om de frånvarande var sjuka. Waagendorf’s resultat bör dock framhållas som ett gott exempel. Den sämsta kenneln har 60% belastning på den hälft av valpproduktionen som kom till röntgen. Hur denna kennel kan få avsättning för sina sjuka valpar är obegripligt.

 

Hur ser då armbågsstatusen ut  % belastade med pålagringar? Generellt kan sägas att läget vad gäller de invalidiserande armbågspålagringarna är mycket bättre än höftledsdysplasin. 29 kennlar understiger en 10% belastning. Den sämsta kenneln har 46% belastning på 75% röntgade djur att observera att kenneln i fråga endast hade 14% belastning på höfter. Några bästa kennlar bör även framhållas med hänsyn till AD-statestiken. Ängsbacken..0% på 87% röntgade, Karga Landet..0% på 65% röntgade, Gorm’s..2% på 86% röntgade, Månstrimman..3% på 55%. Quattrogården’s, Petroff, Rapport’s och Norpatorp alla under 4% belastning. Rapport’s förtjänar att framhållas med hänsyn till 91% röntgade hundar.

 

Ja du kan som läsare själv dra dina slutsatser. Kontrollera på Schäferhundklubbens hemsida samt hos SKK hund och/eller avelsdata. Jag tycker att uppföljningen av aveln bör förbättras [u]samt att det även idag finns kennlar som tillhandahåller friskare valpar än andra[/u]. Var noga när du planerar ditt valpköp, hunden din ledsagare för åtminstone de närmsta tio åren. Ingen mår bra av en sjuk hund, varken du eller hunden. Vill du engagera dig för schäferhund, gå med i den officiella rasklubben.

 

Källa Schäferhundklubben och statens tjänstehundsutredning.

 

===========

 

 

Inget godis så långt ögat når …..

 

Det verkar som marknaden för olika problemlösande hundkonsulenter ökar. Ökningen är även märkbar i TV’s utbud av hundprogram. Vi hade Hundskolan i STV och fick den gångna sommaren Hundkollen. I TV4+ har de som kallar sig ”hundlyssnare/hundpratare” brett ut sig. Flertalet av dessa djurkommunikatörer är inspirerade av ”the horsewisper”.

 

[u]Inget godis som lockbete[/u] utan ett förhållningssätt som tar fasta på alla flockdjurs behov av att finna sin plats i gruppen. Denna rangordning avgörs av medfödda egenskaper som nyfikenhet, uthållighet och ”driv” hos djuren. När ”platsen i gruppen” är funnen så anpassar sig alltid den lägre grupperade till de högre. Vad gäller hästar, vars överlevnadsstrategi är flykt dvs att gå undan samt att hästens styrka är mångfaldigt större än människan, är det lätt att förstå att dressören/uppfostraren försöker en metod utan fysiskt våld.

 

Barbro Börjesson, Viktoria Stilwell, Jane Fennel och Cesar Millan som presenterat sina metoder i TV-rutan har alla tagit fasta på hundens väsen. Ett flockdjur med overkillkapacitet samt vad och varför. Vad är problemet för hundägaren? Varför gör hunden så?

 

Overkillkapaciteten, alla hundar föds med ”vapen” så att de lätt kan ge sina flockmedlemmar dödliga skador genom bett. Om hunden skulle lösa sina konflikter med ständiga slagsmål skulle de som art för länge sedan vara utrotade. Naturen har därför utvecklat hundarna med stor känslighet för motpartens signaler samt acceptans vad gäller rangordning och de regler som följer därav. Denna förmåga reducerar konfliktutvecklingen till ett signalspel med huvud, svans och kropp. Hunden förstår snabbt motpartens krav och fogar sig eller driver genom sin vilja beroende på den inbördes rangordningen.

 

I de allra flesta fall är orsaken till de hundarnas beteenden som ogillas av ägarna att hunden funnit en plats som flockledare. Enligt naturens lagar följer att flockledaren inte underordnar sig flocken. Du undrar säkert varför inte alla hundfamiljer får problem? Huvuddelen av de valpar som föds har inte det driv som kännetecknar en flockledare utan deras lott i livet är att vara en lojal flockmedlem. Vissa individer föds med detta driv vilken den erfarne ser redan i valplådan. Den typen av hund kräver en erfaren ägare.

 

För att ge hundägaren vägledning hur man ska bete sig för att accepteras som hundens ledare så kan man få vissa uppslag när man studerar naturfilmer av flockdjur. Det börjar också finnas litteratur och undervisningsfilmer. En ledare är aldrig rädd, är alltid lugn, vet vad h*n vill, ägnar sig åt väsentligheter, driver igenom sin vilja. Rör sig smidigt med högburen kropp och huvud.

 

En lite hundrädd ägare har mycket svårt att få ledarrollen. Därför gäller det att övervinna sin rädsla genom att tidigt överta tikens roll mot valpen. Några tips på vägen mot ledarskapet över hunden. Öka dina kunskaper vad gäller hundars beteende. Utveckla din relation med hunden. Var konsekvent alltid, ”samma-lika”.

 

Du minns kanske – Tillit, Samarbete och Dominans!

 

Din hund vill att du uppträder som en ledare för den med det ansvar och skyldigheter som åvilar ledarskapet.

 

PS. Uppfostran alltid utan godis, vägledning under inlärning kan ske med en godisbit. DS.

 

 

Åter Stens Blogg