Vecka 703

 

Arbetsförmåga eller skönhet …..

 

Har kennlarnas inriktnings förändrats från arbetsdugliga hundar till vackra eller med andra ord prioriteras skönhet före arbetsförmåga? Är utställning av hundar skadlig för dem?

 

Innan inflyttningen till våra städer och de samhälle vi ser idag etablerats uppföddes hundar i dåtiden lant- och skogsbrukssamhälle i första hand med hänsyn till arbetsförmåga. Hunden kunde nästan se ut ur som helst bara den var duktig i det den var avsedd för.

 

Idag är inriktningen en helt annan utseendet har en helt annan betydelse. Man anordnar utställningar och utser vackraste i ras, i kön, i valp, i unghund, som vuxen, som senior, på utställningen etc. Det är också mycket lättare att mäta och gradera hundar utifrån deras utseende är för deras inre egenskaper.

 

Är det då några skillnader mellan ”arbetshundar och utställningshundar”. Ja enligt Kent Svartberg som påstår i sin avhandling angående hundars personlighet att ”Det mest tydliga är avel för användande i utställning, det generellt sett dominerande avelsmålet, som tycks vara associerat med låg grad av lekintresse, nyfikenhet, intresse för främmande personer och aggressivitet, samt med högre grad av social och icke-social rädsla”.

 

Viktiga egenskaper hos en arbetande hund är de Svartberg kallar for framåtanda(boldness) ett sammanfattande begrepp för lekfullhet, jaktintresse, nyfikenhet/orädd och nyfiken/kontaktsökande (socialitet/nyfikenhet). Samt ett visst mått av aggressivitet.

 

Är det då möjligt att upprätthålla de goda egenskaperna som uppfödning av ”arbetshundar” givit? Svaret på detta varierar med vem man frågar. Utställningsfolket hävdar att det går medans de som arbetar med sina hundar hävdar motsatsen. Jag menar nog att det är svårt med tanke på att det är lättare att utvärdera utseende än inre egenskaper. Och hur skall man annars förklara den uppdelning som de facto skett av vissa raser som exempelvis utställnings och jaktlabbar, motsvarande finns bland brukshundarna schäfer och rottweiler.

 

Utvecklingen förklaras enklast av att hundägarnas intresse tagit andra vägar i vårt moderna samhälle. Hundutställning är skadliga för hundarnas arbetsförmåga! Men behöver de inte arbeta …..

 

==========

 

 

Matadoravel …..

 

Vilka raser riskerar att få problem att genomföra matchmaking inför parning? Antingen på grund av att rasen är liten eller att avelsmatadorer fått för stort inflytande. Målet med matchmaking är väl att finna goda parter som inte är släkt med varandra? För att vara en god part bör både tik och hane uppfylla för sin ras uppställda krav samt ligga över rasens medel.

 

I en ras med över 3000 registreringar per år är det inte rimligt att låta enskilda hanar producera mer än 300 valpar under sin livstid. Även det är en mycket hög siffra när det gäller avkomma efter ett enskilt handjur. En listning av de flitigast använda hanarna har 9 stycken fler än 300 valpar med S44128/92 Xando V D Dolomiten på topp med 788 st följd av S30187/89 Tito vom Wildsteiger Land med 588 valpar. De båda hanarna har 1596 respektive 792 barnbarn registrerade 2004. De får därigenom ett oproportionerligt stort inflytande på den svenska schäferstammen. Det kan då också vara intressant att notera att båda saknar varje form av officiell meritering i brukssammahang eller andra mentala meriter i svenska databasen. Däremot har bägge en lång rad utställningsmeriter.  

 

Det finns säkert välgrundade motiv från ekonomisk utgångspunkt. Goda hanhundar från Europa är inte gratis. Hanhundsägare skall inte behöva gå ifrån hus och grund när de för in nytt blod i schäferstammen. Och vem vågar vänta på en utvärdering av provkullar?

 

Mitt underlag till ovanstående åsikter är inte riktigt dagsfärska. Men man kan väcka frågan om matadorerna förekommer inom olika raser idag ….

 

=======

 

 

Allt om inget …..

 

Man i detta fall jag tar mig för pannan när jag upptäckte att det har blivit en mängd inlägg under kategorin ”Allt om inget”. Jag som försökt att skriva om hundar. Där ser man hur det kan gå. Allt i betydelsen inom ett brett fält eller stor omfattning.

 

Jag berättade i ett tidigare inlägg att jag funderar på att öppna en egen hemsida. Och beslutet är fattat. Jag håller nu på att lära mig FrontPage och har registrerat domänen www.stensmatte.se. Jag har också hittat ett webbhotell som skickat mig inloggningsdata. Ännu finns ingen hemsida att skicka annat än vissa skisser i min skalle.

 

Matte blev liggande vid mina fötter under gårdagen medan jag greppade projektet Mattes Hemsida. Med tanke på vädret blev ingen skada skedd. Isgator och isiga gräsmattor omöjliggjorde träningen.

 

Idag har vi tagit igen vad vi eventuellt missade igår. En av mina kompisar ställde upp och figgade så att jag kunde kontrollera om Matte fungerade som han skall vid bevakning och fasttagande. Kompisen hånflinade åt mina träningsprinciper. En överårig bruksare i likhet med mig. Skillnade mellan oss är kanske att jag försökt följa utbildningsutvecklingen.

 

Efter uppvärmning av Matte med lite appellydnad och korta till långa inkallningar så att han skulle bli lite mjuk och varm i kroppen var det dags för första momentet. Bevakning – figgen utrustades med skyddsärm (mod svskydd) – satte Matte 3 m från figgen ”PassPå”, gick därifrån ca 50 m, figgen rörde på ärmen Matte började skalla, efter en stund försökte figgen dra, Matte small på och släppte när figgen blev stilla. Matte löste uppgiften – figgens kommentar. Det var som sjutton.

 

Därefter dags för fasttagande – Matte fot figgen drog Matte tittade på mig och väntade ”Revir” Det tog inte lång stund förrän Matte satt i ärmen. Det tog stopp Matte övergick till bevakning. Momentet upplöstes genom att Matte vann ärmen vid nästa flyktförsök.

Jag avslutade med några puts och höga angrepp – då jag springer bakår med skyddsärmen på sträckta armar över huvudet. Matte i liggande utgångsläge …”Revir” – grepp i ärmen med full käft.

 

Tack Norpaklanen för en bra hund. Men jag vill också passa på att tack Stefan Mattsson som gav mig viktiga träningsgrunder i Kroka på sensommaren 2006. I morgon bär det ut på stan i trängseln för att balansera Mattes uppmärksamhet.

 

=======

 

 

Mattes focus fick sin förklaring …..

 

Igår torsdag fortsatte vädret småslaskigt runt nollgraders strecket. Efter en morgonfika hos ”superbruksaren” där samtalet rörde sig om gårdagens erfarenheter från skyddsträningen. Åter igen visar det sig att många vägar bär till Rom. Individträning med nya metoder är inte de rutinerade rävarnas bästa gren. Gamla beprövade metoder får alltför ofta företräde.

 

Efter onsdagens träning hade jag bestämt mig för att Matte och jag skulle ströva lite i folkvimlet i Gävles centrum för att kontrollera hundens balans i trängsel. Matte slappade vid min sida, vi passerade väntplatsen där stans törstiga samlas i närheten av Systemet. På tio meters avstånd ropade en sliten 35-åring ”vilken cool hund, får man hälsa”, samtidigt som mannen tog några steg mot oss, Matte observerade mannen utan engagemang samtidigt som jag svarade ”ingen bra idé”, och vi gick vidare.

 

Vimlandet under en timme på Stora Torget, Drottninggatan, N & S Kungs erbjöd många möten och dofter. Vi återvände till Hagaström efter ett ha passerat övningsplatsen Axelshage på Hälsinge regementes gamla övningsområde. Där fick Matte chansen att springa fritt under en kvart samtidigt som jag funderade på hur min nya hemsida skall utformas.

 

I samband med de senaste dagarnas rastning i anslutning till hemmareviret har Matte haft focus – intresse – i en viss riktning. Reviret ligger mellan Gavleån och järnvägen som går mot Dalarna. Vid torsdagens kvällsrastningen lät jag Matte föra mig i den intressanta riktningen. Rådjursspåren och rävspåren i samhället blev tätare. Mattes snosande blev intensivare och där ca 100 m från vårt hus låg ett avlidet rådjur med främre benen avslagna. Rävarna hade börjat äta och buken på rådjuret var bort. Rådjuret låg 15 m från järnvägsspåret. Med hänsyn till snöfall och övriga omständigheter kring fyndplatsen, har rådjuret blivit påkört av tåget ganska nyligt varefter det släpat sig till platsen och avlidit.

 

Mattes focus hade fått sin förklaring.

 

 

 

Betaversionen är nu sjösatt …..

 

Efter några dagars arbete är nu betaversionen av min hemsida sjösatt. Nu är det bara att vänta på de synpunkter som anländer i mailboxen. Jag räknar med att revidera det värsta blundrarna nästa helg. Jag hade tur med adressen som passar mig och Matte som hand i handske – www.stensmatte.se Det framgår av hemsidan att jag lever efter

- med 50% noggrannhet kan man spara 80% av tiden,

- det bästa får inte bli det godas fiende,

- om något kan gå åt peppar så händer det.

 

Matte har fått stå lite tillbaka, snön har ju också gjort att spårövningar inte genomförts. Jag kommer även fortsättningsvis så länge tiden medger att skriva kåserier i Dorra’s blogg och så länge läsarna tycker att det är intressant. Det finns många aspekter på livet med hund. Jag blir ofta förvånad att hundägare accepterar att hundarna gör som dom gör. De drar i koppel och stör andra på ett i vissa fall oacceptabelt sätt. Hundarna har helt enkelt blivit för bortskämda på grund av ägarnas bekvämlighet. Många av er upprätthåller inte de regler ni en gång bestämde. Ni tror dess utom att hundarna blir er mer tillgivna och ni skämmer bort dom en aning. I själva verket är det tvärt om. …..

 

Julvädret har kommit men …..

 

Julvädret har äntligen infunnit sig men en månad för sent. Att spåra i skog och ängsmark är inte längre att tänka på, på grund av de spårstämplar som blir i nyfallen snö. Aktivering och träning i spårandets ädla konst fortsätter dock på stora upplogade bilparkeringar i anslutning  till köpcentra olika idrotts arenor. Idag kommer vi att öva nosen under preparatletande portionsnus är det som för närvarande gäller.

 

Fick i förrgår anledning att fundera över vad det är som gör våra hundar lojala och tillgivna sina förare. Jag har funnit att vi ofta tar avstamp i våra egna mänskliga värderingar enligt tesen ”behandla andra som du vill bli behandlad själv”. Men är det detta ödmjuka beteende som grundar hundars livsregler. [u]Naturens huvudregler kan sammanfattas som att den art som snabbast anpassar sig och är bäst rustade vad gäller initiativkraft, uthållighet och styrka överlever och får förmåner som ex. att sätta dagordning med regler, samt att föra livet vidare.[/u]

 

De empatiska och förlåtande hundägarna får alltför ofta odågor till hundar framför allt när det gäller hanhundar. Om man till äventyrs - när man blir tillfrågad vad de skall göra med sin hund för att komma tillrätta med problemen, anger att ägaren skall vägleda hunden med tydliga regler, där han bestämmer vad som gäller och driver genom detta – riskerar man att bli betraktad som en auktoritär sk-t-stövel. Det är också samma ägare som tycker synd om hundar som har hamnat i händerna på beslutsamma och tydliga ägare ”synd om hunden den vågar väl inte annat än göra som den blir tillsagd”. Vi minns väl alla vilken storm TV-programmet ”Hundkoll” orsakade i stugorna våren 2006.

 

Många av oss har lättare att acceptera leende tanter som kryper runt på alla fyra och gömmer köttbullar bland trädrötterna för att få unga hundar att följa efter. Men hunden följer inte efter personen utan köttbullslukten. Och vad är det vi vill lära våra fyrfota vänner? Jag har skrivit det förr att det är betydelsefullt att ha en uppfattning om vilken ”personlighet” hunden har som man skall fostra och träna. Om man nu kan tala om personlighet när man har med djur att göra. Den frågeställningen får tas en annan gång. Det finns ingen anledning att ta till hårdare än vad som krävs för att nå fram till den man vill påverka. Vårt mål med fostran är att få hunden att ta intryck och anpassa sig till ägarens vilja.

 

Och då måste du vilja något och våga visa det …..

 

 

 StenS

 

Åter Stens Blogg