Ve 706.

Hundens väsen åter igen .....

Hundens egenskaper kännetecknas av det arv efter vargen som fortfarande finns kvar. De kommunicerar bland annat med kroppsspråk och dofter. Det finns två krafter som styr, överlevnads- och fortplantningsinstinkten. För att bibehålla dessa instinkter har de utvecklat ett hierarkiskt system som är strikt. Varje flock består av ledare och underordnade.  De som styr flocken är ”alfaparet” och de visar ständigt sin auktoritet. Flockens dynamiska beteenden går ut på att upprätthålla hierarkin. I och med detta får flocken kontroll på de förändringar som sker hos individer-na på grund av ålder eller eventuella sjukdomar. För sin överlevnad är flocken beroende av att jaga och äta. För ett djur som jagar i flock krävs en viss samordning mellan individerna. För initiativtagarna kan man kan tala om beslutsamhet, taktik och ledning för att organisera jakten. Ledarskapet står ”alfaparet” för, de underordnade följer efter och ger sitt stöd. Man skall ha i minnet att varg-flockar i första hand består av en familj med ett föräldra-par och deras avkomlingar. När bytet är nedlagt eller mat på annat sätt hittats så har ”alfaparet” företräde. I flocken är det strängt reglerat vem som äter före vem. Denna ordning regleras av gruppens hierarki och drivet att upprätthålla hierarkin vid måltider har säkert visst samband med den hunger som individerna känner.

Det är flockledarens ansvar att skydda medlemmarna så fort en fara hotar. Flocken kan reagera på olika sätt beroende på i vilket sammanhang fara hotar. Huvud-alternativen är att fly eller ta upp striden. När flocken återförenas efter att ha varit skingrade är hälsnings-ritualen noggrann med dominans och undergivenhet som tydliga inslag. Man bekräftar den rådande hierarkin. Kännetecknande för Alfadjuren är lugn, mod och beslut-samhet.  Med hänsyn till flockens uppkomst (han och hon möts) i ett ledigt territorium och bildar familj. Hierarki-bildningen blir naturlig i familjeflocken. Hanen är större, starkare än tiken och tvingas därmed ta de hårda stötarna. Hos alla individer finns en kraft att bryta upp och starta eget en inre strid att få bestämma själv eller underordna sig. Den striden blir konkret för varje individ i flocken när man ska kontrollera hierarkin i samband med att man åter-förenas eller maten skall fördelas.

Hundens väsen för med sig vissa konsekvenser för hund-ägaren. För att underlätta livet för sig och hunden bör man inta en viss livsstil och konsekvent följa den. Livsstilen går ut på att klargöra för hunden hur vi skall ha det i hemmet. Kortfattat, att hunden skall vara en följare (undersåte) vilket innebär att hunden skall foga sig i ägarens beslut. Den behöver alltså lära sig att den inte har ansvaret för det som sker, utan att det enda den behöver göra är att koppla av och ha det lugnt och skönt. Först när hunden har förstått att den inte längre har ansvaret, först då kommer den att kunna utöva den självkontroll som gör den lugn och balanserad. När individer återvänder till den flock de tillhör måste de etablerar sin ställning gång på gång under det dagliga livet. För ledaren gäller särskild ritual. Första steget är att lära sig ignorera hunden. Under denna "time out" fortsätter man sin verksamhet utan att ta notis om hunden. Det ger hunden möjlighet att tänka över vad som inträffat. Hunden har inte initiativet, när samspelet börjar mellan hund och ägare sker det på ägarens villkor. Inom flocken respekteras alltid ledarens speciella ställen och de underordnade får endast tillträde dit om ledaren ger sin tillåtelse. Den är redo att lyssna på sin ledares önskemål och samarbeta med honom eller henne. Utan tillåtelse kommer den att gå undan och vila. Den kommer att slappna av och njuta av livet. Skyddet av hemmet ”varning” att möta faran. Varnar gör alla, men bossen möter faran understödd av flockmedlemmar. Hunden varnar – du ”platsar den” och möter inkräktaren. Hunden får ”hälsa” på din tillåtelse och med de ”metoder” du anser lämpliga.

Ledaren upprätthåller kontrollen – att gå ut med hunden. ”Walking without talking” - promenadens inledning med påselning och passage genom dörren har viss betydelse. En av ledarens roller är att bedöma ”om sikten är klar” vilket innebär att ägaren går ut först genom dörren för att ge eftertryck åt sin status. Att gå på promenad kan liknas vid att flocken drar ut på jakt, hunden blir upphetsad och adrenalinet strömmar till. Ägaren måste tänka på att det är han eller hon som leder ”jaktäventyret” och då är det viktigt att vara lugn och konsekvent. Om hunden drar i kopplet i tron att den är ledare så måste hundens attityd förändras i enlighet med dess roll i flocken. Det är ägaren som ska upprätthålla ledarrollen och hunden ska vara följeslagare. Ägaren ska återta initiativet genom att stanna eller gå åt andra hållet. Budskapet till hunden är, att den måste följa sin ledare genom att befinna sig tätt intill sidan, inte framför och inte dra i kopplet.

Att lära sin hund att komma till ägaren, gå bredvid, sitta och stanna kvar. Man bör inrikta sin träning på att hundar frivilligt ska börja göra sina val som ska väcka positiva associationer. Mat är ett effektivt hjälpmedel både för att styra rätt och att belöna sluthandling med. Jag hyser vissa tvivel angående att man alltid skall muta hunden, att föra hunden till rätt position genom att locka med en godbit, att förstärka belöning vid sluthandling må vara OK. Man måste dock så snabbt som möjligt få hunden på tecken eller kommando att inta positionen utan lock och pock. I krav-fasen måste det finnas drag av lydnad. Att lära hunden att komma, sitta och gå fot, brukar inte ta mer än en vecka.

Utbildningen bör ta fasta på principerna att motivera och belöna. All inlärning sker effektivast om eleven/hundar är balanserad och lugn till sinnet. Om hunden skulle bli upphetsad ska man göra ett uppehåll så att den lugnar sig. Hunden förlorar då uppmärksamhet av ledaren. På detta sätt förstår hunden att dess handlingar får konsekvenser. Ett gott uppförande åtföljs av beröm. Ett dåligt uppför-ande åtföljs av den förlorar ledarens uppmärksamhet.  Ledaren har både rätt och skyldigheter. Makten i flocken innebär bland annat full tillgång till mat, att flockens ”alfapar” äter först, följeslagarna därefter på anmodan av ”bossen”. I familjen innebär detta, att hunden väntar på sin tur tills de övriga familjemedlemmarna ätit färdigt inte tiggandes vid bordet utan på sin plats. Därefter serveras hunden sittandes tills ”varsegod” och då får den äta utan att störas.

Vi – ägarna - skall ha i minnet att vi tillsammans med hunden bildar flocken (familjen). Allt familjeliv måste ha sina reg-ler. Du minns ”det hundanpassade ledarskapet” – Trygghet/Tillit – Samarbete – Dominans. Familjens/flockens ledare främsta egenskaper är lugn, oräddhet, självsäkerhet och beslutsamhet.

PS. För att belysa ”problemhundarnas” situation, så kan det ha sin grund i att ovanstående levnadsregler inte tillämpats. Var av följer, att den tillämpningen måste till för att vi på så sätt skall få access till ett läge då påverkan av hunden är möjlig. DS.

====

Djurplågeri i TV4+ av Cesar Millan ... Magi var El-chock!
(Redovisning av inledningen på en tråd jag startade på Aktivhund.se)

Under det inledande avsnittet tuktade Cesar Millan en svart schäfer så att den ryckte och darrade av elhals-bandets elstötar. Det gick inte att ta miste på vilken utrustning CM använde sig av. Det synliga intermezzot inträffade när CM skulle tukta hunden att låta katten vara! Har mailat TV4+ i ärendet. Djurskyddsförordningen §15. Någon måtta får det vara på "Whispers ant Listeners" Sekterism utan förnuft
Sten Ström

-----
Det var inte tydligt, jag såg det inte iaf.
Laine

-----
Bra jobbat SS!! Jag har alltid varit skeptisk till den där, för att citera Cartman: Tacobender´n. Hans standard-lösning på ALLA problem heter ledarskap och dominans. Och medlen för att bli "flockledare" stavas i 8 fall av 10 stackel och våld, tydligen så har han ju nu gett sig in i voltens förlovade land. I min värld är man en USEL hund-dressör om man måste ta till dylika metoder. Men jag vet inte det kanske bara är jag som är kontroversiell? Vissa på detta forum gillar ju iallafall hans metoder
Heriman

-----

Kom då med din lösning på de problem Cesar hanterar. Är man så stor i orden (och lite smygrasist? Tacobender?!) får man ju upp till bevis.
Laine

-----
Laine Om jag förstår ditt inlägg här, så kan man välja el eller annars ska man hålla käften. Är det rätt uppfattat? /Tomas
Samot

-----
Nänä, inte måste man ha egna fixa lösningar på problemen bara för att man inte uppskattar elhalsband?
(jag såg "saltön" ikväll...ingen CM så jag vet inte vad som försiggick..)
Bacillen

-----
Var inte tydligt?!?! Cesar hade Fjärris i handen (först i fickan, sen utanför), och när hunden var okopplad och tog ett steg fram emot katten så "plötsligt" och "av ingen anledning" så skakade den till, tjöt och försökte gömma sig under soffan!!! I början ser man även (har spelat in programmet och kollat bild för bild) eldosan på halsbandet. ärligt talat, om inte detta är förnekelse så vet jag inte vad som är det.

Bra initivativ Sten Ström. Plitar ihop ett eget mail nu! Kunde inte hindra tårarna när jag såg programmet. En hund gör utfall mot en katt och ska då elas....
*skakar av ilska*
K9Devil

-----
Laine skrev: Kom då med din lösning på de problem Cesar hanterar. Är man så stor i orden (och lite smygrasist? tacobender?!) får man ju upp till bevis. Hahaha jag visste att den skulle komma av nån fjant utan humor... smygrasist.. bäst att jag länkar till det southparkavsnittet jag sa att jag refererade till så att du kan sova tryggt inatt.
Min lösning? Ja du, jag har två hundar och har aldrig behövt använda varken el eller stackel på nån av dom, jag vet inte om du behöver det men de flesta brukar lösa hund-uppfostran på bättre sätt.. För övrigt så tycker jag att de flesta av problemen som tas upp i de avsnitt jag sett tämligen simpla.
Hariman

------
Nu är mail till TO skickat härifrån också....
K9Devil

=====
Vi ser vad vi vill se ??? Med tanke på de reaktioner som redovisas.
Kände att det var min skyldighet gentemot "kamrat hund" att reagera "Elandet får inte ges större fäste". Vi minns säker bilderna i SvD för någon månad sedan. Det är inte heller acceptabelt att TV4+ underhåller med lagvidrig hundhantering. (Djurskyddsförordningen §15)
StenS

=====

En magisteruppsats som väcker tankar....
När jag översatt och läst magisteruppsatsens slutsatser i nedanstående inlägg så frågar man sig. Blev den godkänd och i så fall av vem? Att uppsatsen behandlat källor och data enligt prövade och godkända metoder behöver sannolikt ingen särskild granskning.
Att hundar, som sätts i träning där obehag är den grundläggande metoden, tappar gnista och inlärningsförmåga är inte särskilt förvånande. Lika självklar är att hundar som hamnar i en miljö som präglas av behag/belöningar kommer att deltaga och se fram emot sin utbildning på ett annat sätt.
Livet är inte som denna magisteruppsats en fråga om svart eller vitt utan verkligheten erbjuder en gråskala som det gäller att hantera. Hur såg då denna gråskala ut för tjänstehundarnas träning i slutet av 1800-talet och början av 1900. Det framgår tydligt av den instruktion, som Konrad Most Chef för Preussiska statens utbildningsanstalt för polishundförare och polishundar är författare till, Lärobok i Polishunddressyr.

Svensk översättning utgiven 1912. Med följande kommentar av jägmästare H.Nordlander, Eksjö 1912. Ombedd af öfversättaren att yttra mig öfver föreliggande lärobok i polishunddressyr har jag vid genomläsandet af densamma funnit den synnerligen intressant. Den är utarbetad af en person, som synes förstå allas vår vän hunden, och som här framlägger sina rön och delgifver sina råd på ett klart och instruktivt sätt, hvarför jag är öfvertygad att den som ställer sig dessa råd till efterrättelse, skall finna godt samförstånd med sin hund. Boken lämpar sig för öfrigt för hvilken hundvän som helst, då mycket af lärdomarna i dressyr kan finna tillämpning på sällskapshunden.

Bokens anda – uttalar vikten av lugn och balans hos ägaren/dressören , han skall ha tålamod och belöna alla framsteg hunden gör. En konsekvent vänlighet gentemot hunden rekommenderas. Den straffkoloni som författaren till magisteruppsatsen analyserat finns inte. Den skulle också vara otänkbar om de principer som Most redovisar tillämpats. Redan i slutet av 1800-talet insåg de som arbetade med hundar att välvilja var en viktig förutsättning för att lyckas.
Vilken skyddshund vill hjälpa sin plågoande om det bränner till?

PS. Kontroll behöver inte innebära konflikter om den sker fortlöpande mot ett tydligt överenskommet mål! DS.

=====

SBK's tjänstehundar hit och dit .....

Väl medveten om att man beträder ett känsligt ja rent av minerat område när man försöker ge sin syn på tjänste-hundsutvecklingen i Sverige. Jag tar dock risken.

Sovjetunionens undergång och Warszawa paktens avveckling innebar ett nytt säkerhetspolitiskt läge med ny försvars-politik. Alla är vi vid det här laget väl bekanta med att Sverige intagit en ny försvarsdoktrin som kortfattat innebär att vår försvarsmakt lämnat invasionsförsvaret och ni ingår i EU’s insatsförsvar. Kostnaden är ungefär lika stor. För att vi svenskar skall deltaga i utland missioner måste FN stå bakom som uppdragsgivare.

Våra räddningshundar var en del av civilförsvarets und-sättningspluton. De ingick i plutonens räddningshundgrupp. Vårt civilförsvar avvecklades. Material och organisation överlämnades till respektive kommun utan ekonomiska medel. Kommunerna fick med andra ord göra vad de ville. Något bombhot av tätorter och invasion av landet var inte längre aktuellt. De kommuner som vill kan naturligtvis fortsätta med räddningshundar av de skäl de finner motiverade. Men några statliga pengar kommer inte att tilldelas.

Staten har bara ansvar för den internationella undsätt-ningsstyrka och de hundar man bedömer ingå i denna och den rekryteringsbas som den erfordrar. Vad gäller Krisbered-skapsmyndigheten och Räddningsverket så visade sunamin med all önskvärd tydlighet att både uppdrag och lednings-förhållande är oklara. Det pågår en utredning som sannolikt kommer att leda till att Räddningsverket kommer att ta över huvuddelen av Krisberedskapsmyndighetens uppgifter (dvs som det var för krisberedskapmyndighetens tillkomst) Vissa delar av Krisberedskapsmyndigheten som inte hamnar under SRV kommer förmodligen att ingå i Statsråds-beredningen som stab och krisledningsstöd till statsledning-en. Därmed blir SRV – en av flera verkställare av den svenska krisstödet och Statsrådsberedningens ”KBM-del” lednings och stabsfunktion.

Statens utredare med utredningsgrupp där även kunnigt fackfolk antydde genom sitt förslag att SBK’s räddnings-hundar kunde staten både ha och mista. Man var inne på att några räddningstjänster skulle ha stamhundar med räddning-shundsutbildning.

Bevakningshundarna eller numer Försvarsmaktshundarna …. I linje med den doktrin som gäller skall all personal i militära kläder alltså även hemvärn och försvarsmakts-hundar kunna tjänstgöra i den internationella insatsstyrkan, kraven för detta är glasklara båd förare och hund skall vara kärnfriska och inte uppnått medelåldern.

För att göra en lång historia kort – visa att ni duger. Och kom ihåg, att det är inte ni som avgör detta, även om flera entusiaster tycks tror detta. – så kommer ni att få vara med. Detta från vissa utgångspunkter trista kåseri, bör inte hindra er som har intresse att fortsätta som tidigare. Det här hänt förr att samhället gjort en kovändning på grund av en för tillfället okänd händelseutveckling. Då kan det bli som förr.

====

När hundens hälsa sviktar .....

Som hundägare drabbas man ju förr eller senare av att man behöver experthjälp med sin hund för dess hälsas skull. För de flesta är veterinärbesöket ett problemfritt besök. Man får besked vad som står på och kanske rent av ett recept i näven. Men för vissa går det inte lika lätt. Man får inte den hjälp man tänkt sig. Vetten har inte gjort de undersökningar som hundägaren ansett nödvändiga. Vettens undersöknings-konst är säkert ingen djupare vetenskap. Diagnoser kan säkert vara något svårare. Men svårast verkar vara den psykologiska insikt som behövs för att hantera den mängd av ”expert-kunskaper” som hundägarna uppvisar. Det är inte ovanligt på olika hundforum, att hundägare som anser att vetten inte klarat sin uppgift, spyr sin galla över vettars felaktiga undersökningar och diagnoser. Lika vanligt är det att forumets aktiva snabbt skyndar till den klagandes undsättning och ställer upp i missnöjes kören. Inte någon ifrågasätter hundägarens omdöme. Du inser säker att jag ibland framför lite mot hundägaren ifrågasättande åsikter. Och omedelbart vänds de veterinär kritiska mot detta.

Varför går ni till vetten om ni alltid anser er veta bättre?

====

Nyfiken men också självkritisk ……

De inom brukshundsrörelsen verksamma har säker gjort samma erfarenheter som jag, utan högre meriter på tävlingsbanan så står man sig slätt då ens kunskaper och färdigheter värderas utifrån antalet vunna cert. Jag övar min hund ”Matte” i gripande och släppande med hunden i lek/kamp ”mode” och det fungerar tillfredställande. Vad gäller fasttagande av flyende övas detta i jakt/komp ”mode” och det går också riktigt skapligt. Om hundens uppmärk-samhet brister mot figuranten botas den bristen med liten rörelse från denne (vilket leder till önskat resultat). När det gäller försvar av föraren så svarar hunden bra med försvarslust med lite inslag av skärpa.

Nu till mitt problem, kompisen med några vunna cert i slutet av 1900-talet, tjatar att man skall arbeta upp skärpan på hunden. Vilket jag anser mindre lämpligt då jag tycker att en arg hund blir mer svårstyrd. En hund kommer på sikt pga sin glädje och trygghet i arbetet att gå på kraftfullare med ökad rutin. Hur skall man få denna ”gamla bruksare” att ändra inställning? Jag blir naturligtvis tveksam till min egen inställning med tanke på bruksarens vunna cert. Är det rent av så att jag är helt fel ute? Jag lät frågan gå vidare till en ”yngre certsamlare”.
----

Hej Sten. Jag tror att det är lika svårt att svara på din fråga ’hur skall man få denna gamla bruksare att ändra inställning’ som att svara på ’hur skapar man fred i världen’. I teorin är en del likt fanatiker, de är beredda att gå i döden på grund av sin tro. I praktiken stöter jag på sådana åsikter vid var och vartannat skyddsläger. De måste överbevisas i praktiken med konkreta resultat. Det kan ske med andras hundar där ägarna har ett mer öppet sinne.

Min erfarenhet är att de rutinerade bruksarnas hundar som blir omkörda av nybörjarhundarna på läger och då brukar de komma smygande o fråga "vad tycker du"? Jag brukar fråga skulle du vilja prova detta på din hund? Den frågan kan först ställas efter de blivit nyfikna och snön börjar att smälta. Om man enbart försöker föra teoretisk argumen-tering blir man bara ovänner. Praktiskt inriktade människor påverkas av praktiska resultat.

Både du och jag vet att det inte är svårt att få ”Matte” arg, så det borde inte vara nåt att bekymra sig över. Driver man upp skärpan på honom blir han argare, men man får inte ut så mycket för att hjärnan har nog med att "vara arg". Många tycker säkert att den arga hunden ser häftigt ut. Utvecklingen inom hunddressyren har gått framåt även inom skyddet och med öppet sinne är det lättare att inse. Håll kvar vid din uppfattning du. Hälsningar X.

Ett öppet sinne utan ilska är måhända värdefullt för både folk och fä …..

StenS och nyttänkande Certsamlare.

Åter till Stens Blogg